Anmärkning
Tidningsurklipp. Ämne. Häri även L1:4.
A. RIKSPLANERING:
1. Befolkningen fortsätter att minska. Alla de tre västliga kommunerna i Kronobergs län, Ljungby, Älmhult och Markaryd, minskade befolkningsmässigt under det första kvartalet i år visar en sammanställning från statistiska centralbyrån. Länet som helhet visar en ökning, Smålänningen den 15 juni 1978.
B. REGIONPLANERING:
2. Så här stora är de sociala utgifterna i olika län. Kronoberg på 19:e plats. Hur har kommunerna satsat på daghem, lekskolor och familjedaghem, på fritidshem och tillfällig barntillsyn? Hur tar man hand om åldringarna, om barn med anpassningsproblem, om äldre med alkoholproblem? Hur många är socialhjälpstagarna, hur mycket utbetalas till var och en och hur stora är de totala sociala utgifterna? Statistiska centralbyrån har sammanställt statistik på kommunnivå inom socialvårdsområdet, en statistik som talar sitt språk om ojämn upprustning på många fronter, om skillnader i behov och möjligheter, Smålänningen den 13 juli 1976.
C. GENERALPLANERING, KOMMUNPLANERING, OMRÅDESPLANERING, JORDBRUK OCH SKOGSBRUK:
4. Partiernas önskelistor om flyget flyttar från Bromma. Bromma flygplats ska lägga ner eller ska den inte? 1972 fattades regeringsbeslut om att flyget skulle flyttas från Bromma. 1975 bekräftade riksdagen nedläggningen. Frågan gäller främst inrikesflyget. Som alternativ för Bromma har man fastnat för Arlanda. Linjeflyg, olika myndigheter samt Moderata samlingspartiet har kämpat för att flyget ska vara kvar. De verkar ha vunnit en halv seger. Luftfartsverket vill ändra på flyttningen på obestämd tid därför att flyget inte hinner flytta till den utsatta dagen 1 juli 1977. De politiska partierna har var för sig lagt förslag vad man tänkt göra med flygfältet när flyget flyttat. Gärdet en plats för friluftsliv. Stockholm nr 9, 1976.
5. Markaryd får ny kommunöversikt. Bara tolv kom till informationen. Det hela handlar om hur marken ska användas i framtiden. Kommunen har gjort upp ett förslag som nu gått på remiss till samtliga föreningar och organisationer i trakten. Kommunen inbjöd till informationen men bara tolv kommuninvånare från fem organisationer kom, Smålänningen den 5 juli 1976.
6. Bönderna reser krav. Nu måste regeringen satsa på landsbygden. Regeringen Fälldin måste börja tänka på att decentralisera. Det kräver Lantbrukarnas riksförbund, LRF, som ibland brukar betraktas som ”rörelsen” bakom centern, även om organisationen betonar sitt oberoende. Snart drar man igång en studiekampanj kallad ”Din bygds framtid”. Man hoppas få i gång minst 500 studiecirklar med flera tusen deltagare. Folk på landsbygden ska lära sig att ställa krav på samhällsplaneringen, Dagens Nyheter den 20 okt. 1976.
7. Vill du påverka kommungubbarna så ta chansen nu. Kommunöversikten blir byggnadsnämndens bibel. Vill du bygga hus i Markaryds kommun? Är du nyfiken på hur det kommer att se ut här i framtiden? Vill du vara med och bestämma? Här har du tillfället. Våra förtroendemän har plockat fram uppgifter om kommunen i ljuset och ritat ner det hela på två kartor. Resultatet blev Markaryds första kommunöversikt. Här ser man vad marken ska användas till i fortsättningen och var man utan protester lätt och smidigt kan smälla upp sin villa. Men ännu är det bara ett förslag där du kan säga vad du tycker om planerna.
Markaryd skapt för expansion?
Historien om bonden och den förnuftiga byggnadsnämnden.
Reportage i Smålänningen den 9 feb. 1977.
8. Total enighet i remissvar. Bromma måste behållas både för inrikes- och allmänflyg. Det kräver en överväldigande majoritet av de remissvar som inkommit till kommunikationsdepartementet angående justitiekanslern Ingvar Gullnäs brommautredning och stockholmsregionens allmänflygutredning, 17 aug. 1977.
9. Sommargästerna inga guldkalvar för badortskommun. Fritidshusen ligger redan tätt på Skrea strand utanför Falkenberg men kommunen vill bygga ytterligare. Länsstyrelsen i Halmstad är av motsatt mening. De pekar på att det redan i utredningen från 1972 hävdades att Hallandskusten var fullbyggd gällande användning av mark och vatten. I stadshuset i Falkenberg står det klart att turismen inte är den guldkalv för kommunen som de tiotusentals badgäster verkar inbilla sig. Ibland ställs frågan i stadshuset om inte falkenbergsborna rent av skulle ha lägre kommunalskatt om de inte bodde vid en attraktiv badort. Dagens Nyheter den 1 juli 1978.
JORDBRUK OCH SKOGSBRUK:
10. Skogsexperiment i Sunnerbo under 15 år men ännu för tidigt för utvärderingar. Tillväxten på de sunnerboitiska skogarna är god i år fast inte uppseendeväckande kraftig. Många experiment med olika barrträd som har sitt ursprung i utlandet, men även lövträd som rödek, förekommer på Södra Skogsägarnas och Domänverkets marker. Det är emellertid för tidigt att göra några definitiva utvärderingar av de 10 - 15-åriga experimenten men i vissa fall pekar de på att det går att få en snabb återväxt av de många kalhyggena eller föryngringsytorna som skogsfolket helst säger. Reportage i Smålänningen den 19 juli 1976.
11. Jorden. En femtondel av Sveriges yta är täckt av åkerjord. En naturresurs värd ca 500 miljarder. Den ger en årlig skörd på 12 miljoner ton värd många miljarder. Till för ett par år sedan hotades jorden med nerläggning. Nu är städerna den värsta jordätaren. Det sjukaste i dagens jordbruk är markspekulationen. På tio år har jordpriset ökat med 100 procent men priset på spannmål m.m. har bara gått upp 50 procent. En ung människa som vill bli bonde har inte råd att köpa mark. Villorna stjäl jorden. Sedan 1920-talet när den odlade ytan i Sverige var som störst har åkerarealen minskat med drygt 20 procent. En bov i dramat är urbaniseringen, allt fler flyttar till städer och tätorter och använder allt fler kvadratmeter per person. Det går ut över åkerjord i närheten av tätorterna. Trycket på virkestillgång har ökat så starkt att t ex skogsbolag köper upp mark och odlar skog på den. Skogsplanteringen svarar för den största delen av nedläggningen. Jordbrukspolitiken i landet gick under flera decennier ut på att lägga ner åkerjord. Det var billigare att köpa livsmedel på den internationella marknaden.
Villorna stjäl jorden. Svedjebruk 1911 och svedjebruk idag. Han bryter mark vid motorvägen. Bara rika kan köpa. Slöseri i blindo.
Reportage i Dagen Nyheter den 1 dec. 1976.
12. Skogen. Skogsindustrin växer snabbare än träden. Dagens skog räcker inte. Om 30-40 år blir det värre. Att plantera träd nu hjälper inte. De ger virke först år barn och barnbarnsbarn. Genom att gödsla mer, ta vara på stubbar och kvarglömda träd kan krisen lindras men inte hindras. Många fruktar fritt krig om den åtråvärda råvaran. En sådan strid betyder slutet för många sågverk och arbetslöshet för många människor.
Skog på villovägar. Varje år skickas en tredjedel av virket från Dalarna utanför länet till Gästrikland, Västmanland, Värmland och Småland där man får bättre betalt.
Nu behövs varenda stubbe. Trots att mer än halva landet är skogsklätt finns det inte tillräckligt med skog. Det beror på att åldersfördelningen är sned. Det finns ganska gått om gammal skog men ont om medelålders.
Reportage i Dagens Nyheter den 1 dec. 1976.
13. Blött men intressant, sa hövdingen. Målaskog, Hörda och Lagan har haft besök av länets nye landshövding Astrid Kristensson. Tillsammans med ledamöter och tjänstemän inom skogsvårdsstyrelsen gjorde hon en rundresa i bygden. Bland annat besöktes Målaskogs berg, det omskrivna dikningsprojektet i Hörda samt Lagans plantskola, Smålänningen den 4 nov. 1977.
14. Naturvård är att ta hänsyn till flera olika intressen. Detta med naturvårdshänsyn i skogsbruket är inte så enkelt att det räcker med att endast utfärda vissa allmänna föreskrifter. Ofta är det flera olika intressen som kolliderar med varandra. Omdömet och kunskapsbredden hos den enskilde betyder därför ganska mycket, Smålänningen den 9 dec. 1977.
15. Bestörtning över regeringsbesked. Prutning på naturvården är förödande för landet. Naturvårdsintendent Staffan Sundlöf vid länsstyrelsens naturvårdsenhet i Växjö är bestört över regeringens besked att enbart avsätta 9 miljoner kronor för att försöka rädda hotade naturområden. Tendensen är allvarlig. Det är nu osäkert om tänkta naturreservatsbildningar kan komma till stånd. Det är tveksamt om pengarna räcker föra att avsätta eller rädda objekt av högsta riksintresse, Smålänningen den 11 jan. 1977.
D. NATURVÅRDSPLANERING, FRILUFTSLIV OCH MILJÖPLANERING:
16. Vattnen runt Sverige de mest förorenade. I framtiden måste vi vårda haven inte förstöra dem, 5 nov 1974.
17. Fältbiologerna väntade förgäves på kommunstyrelsen. Fältbiologerna hade bjudit in Ljungby kommunstyrelse och Lions till en information och rundvandring runt Nässjön. Vid senaste au-sammanträdet beslöt kommunstyrelsen att tacka ja men dök aldrig upp. Tre lionsmedlemmar anlände till slut kraftigt försenade. Fältbiologerna presenterade sin naturvårdsplan för Nässjön, Smålänningen den 5 maj 1975.
18. Handelsfejd sätter 500 ödegårdar i farozonen. Många danskar har inte fått skörda på sin egendom i Sverige, Berlingske Tidende den 14 juni 1975.
19. Friluftsstöd kommunens sak. Staten satsar på riksplanet. Det statliga stödet till mindre idrottsanläggningar bör upphöra. Anläggningsstödet till kommuner med många studerande bör slopas. Det framtida statliga stödet bör i huvudsak gå till fyra grupper där satsningen på fjärrekreationen blir dominerande. Det föreslår naturvårdsverket regeringen i sitt förslag till framtida stödformer för idrottsanläggningar, friluftsliv och turism. Verket bedömer att det stimulerande anläggningsstödet nu gjort sitt och att bristen på pengar gör att det inte längre ger någon effekt. I stället har man fått en lång kö av väntande projekt.
20. Torven i Store mosse räcker i generationer. Den Store mosse det skrivs om här ligger på gränsen mellan Ryssby och Rydaholm. Den är inte störst av mossar med samma namn men har en areal av minst 1 100 tunnland och har ett minst fyra meter tjockt torvlager. För Holmebo torvströfabrik är Store mosse en råvarubas som räcker i generationer framåt fastän det tas ut ansenliga kvantiteter torvströ per år, Smålänningen den 2 okt. 1975.
21. Kanotfärder på Lagaån populärt fritidsnöje. Att paddla kanot har blivit en populär motionsform. Det är många som utnyttjar Lagaån som farled för kanotturer från Bolmen via Bolmån och Exen ner i Lagaån och även norrifrån från Värnamo och genom Vidöstern och ner i Lagan. Det har man märkt vid Rasta i Tovhult där man börjat med uthyrning av kanot, Smålänningen den 3 juni 1976.
22. Lagman Odevall, Smålands Glistrup? DN synar Eksjö. Stridsfrågorna. Arbetskommunens ordförande, yttersta högern. Chefredaktören, alla släpps fram, Eric Odevall, allt motarbetas. Bakgrund. Dagens Nyheter den 27 juni 1976.
23. Människornas indignation är ett nytt vapen.
Finland hukar sig.
Debatten om journalistutbildningen. En öronbedövande tystnad.
Dagens Nyheter den 27 juni 1976.
23. Hallandsled planerad utan Hylte, Smålänningen den 12 juli 1976.
24. Småland i miniatyr i Skåne. Korpamoen, Ölands väderkvarn, Hinneryds kyrka och prästgård, Marta Johanssons lanthandel i Vänneböke, Hinneryd, gård från Torpa, Skeensgården i Vivljunga och många andra byggnader kan ses hemma hos 86-årige f d byggmästare Isidor Nilsson i Fjärlöv, inte långt från Hässleholm. Han bygger upp hela samhällen i miniatyr hemma i en skogsbacke på tomten. Alla hus är gjorda in i minsta detalj med dörrhandtag och dylikt. Det är en fantastisk snickarglädje som presenteras hos Isidor som är uppväxt i Åleryd vid Torpa. Han har bara hållit på med sina småhus sedan 1969 men är redan berömd. Här finns byggnader från Småland, Amerika, Holland, Dalarna, Bohuslän, Skåne osv. Han har tillverkat nära 40 olika stugor och varje år tillkommer några nya. Smålänningen den 13 sept. 1976.
25. Djuren har röjt naturen i fem år. Att låta djur beta är ett överlägset sätt att bedriva landskapsvård. Detta har bekräftats vid ett femårigt försök som nu håller på att avslutas i Simlångsdalen två mil öster om Halmstad. Ett 70 hektar stort område, som utan betande djur skulle ha varit täckt av lövsly, liknar nu i stället en välskött park, Dagens Nyheter den 15 sept. 1976.
26. Så här rullar miljonerna på turistorten. Visst kostar turismen också men turisterna belastar inte reningsverket förrän de har gått genom affärerna här. Detta är turistchefen Helge Solings ekonomiska helhetssyn på turismen i Orsa. Turismen i Sverige har ökat i sommar men hur mycket har man ännu inte hunnit räkna ut. Däremot vet man redan ganska väl vilken lokalekonomis betydelse turisternas pengar har. Dalarnas kullar, fäbodar och blå Siljansvatten gav exempelvis Mora en omsättningsökning på ca 35 miljoner kronor förra året. Grannkommunen Orsa har räknat ut att man tjänar på turisterna även om kostnaderna för renhållning, polis och sjukvård drar ifrån. Skarpast avspeglar sig turismens effekter i omsättningen hos hemslöjdsaffärer och i Systembutiker. Dagens Nyheter den 12 okt. 1976.
27. Våra våtmarker hotade. Dyra felgrepp i ”skräpnatur”. Under förra seklet dikade man ut för att få åker, under detta har man torrlagt för att få växtligare skog. Nu hotas praktiskt taget alla svenska våtmarker av föroreningar och igenväxning och de torrlagda områdena av omväxlande sommartorka och våröversvämningar, konstaterade en rad naturvårdare på den vandringsutställning om våtmarkerna som öppnats i Riksmuseet. Hornborgasjön är ett av de mest avskräckande exemplen på felaktiga ingrepp, naturskador gav små vinster och en dyr räkning för att återställa sjön, Dagens Nyheter den 29 okt. 1976.
28. Husvagnsägare överklass på campingplats. Landets bortåt hundratusen husvagnsägare håller på att bli en högröstad överklass på campingplatserna och tränger ut det vanliga tältfolket. Det missförhållandet avslöjades vid en campingkonferens i Gävle anordnad av Samrådsgruppen för campingfrågor inför cirka 200 campingvärdar och annan expertis från näringsliv, ideella organisationen och statliga och kommunala myndigheter, Dagens Nyheter den 13 nov. 1976.
29. Fisken. Det svenska fisket är en näring med starka och långa traditioner men idag befinner det sig i nerförsbacke. På de senaste 25 åren har fiskarkåren minskat från 14 000 till 5 000 man. Totalfångsten är liten en kvarts miljon mot Norges tre miljoner. Vår fiskimport är större än fångsten. Vi skulle behöva ett fördubblat fiske. Därför skulle fiskodling och ”fiskfarmer” kunna vara nyckeln till en ny framtid för det svenska fisket. Sviker staten tynar fisket bort. Stekt skoläst nästa fiskrätt. Huggsexa på haven. Fritidsfisket matreserv. Artiklar i Dagens Nyheter från den 8 dec. 1976.
30. Gräskarpar från Aneboda äter svenska sjöar rena. I Aneboda cirka 10 km från Lammhult norr om Växjö ligger en forskningsstation ute i skogen. Den är en gåva från södra Sveriges Fiskeriförening. Där har det odlats fisk sedan början på 1900-talet. Ingenting får vara en Anebodaforskare främmande. Här har alla fått hjälpa till med att planera, bygga och gräva upp igenväxta dammar. Anläggningen är IVL:s senaste laboratorietillskott. Fältstationen sköter en mängd uppdrag åt IVL, länsstyrelserna, industrierna m fl. Bland annat föder man upp gräsätande karpar, studerar recipientsystem, rycker ut i samband med koncessionsärenden och försöker att restaurera kvicksilverförstörda djur. Gräskarparna kan användas till att reparera igenväxta sjöar. Den äter upp växtligheten och kan även användas till att höja näringsvärdet i näringsfattiga sjöar. Genom att äta upp växtlighet som är onyttig för andra fiska och omvandla det till nyttig näring kan sjön bli mindre näringsfattig. Gräskarpen äter upp växter som motsvarar tio gånger den egna kroppsvikten per säsong.
Gifter i flyttfåglar. Miljöaktuellt dec. 1976.
31. Fältbiologer mot Pilkington. Stoppa svaveldöden. Det säger fältbiologerna i Ljungby som tillsammans med en rad miljögrupper i Småland och Halland gått ut med ett namnupprop. Det man främst vänder sig mot är Pilkingtons glasverk i Halmstad. Företaget får släppa ut 650 ton svavel per år från skorstenarna och med hjälp av västvindarna förs svavlet, som omvandlas till svavelsyra, till västra Småland. Görs inget snabbt kommer våra sjöar att gå en säker död till mötes, säger Susanne Arvidsson, ordförande i Fältbiologerna, Smålänningen den 21 dec. 1976.
32. Rädda Tiveden undan statliga turistplaner. Vår sydliga vildmark får stugby med 500 hus? Stoppa det stora turistprojektet i Granvik och rädda Tiveden, säger Olle Lindborg som ställt sig i spetsen för en aktion mot statliga domänverkets planer. Domänverket vill satsa 100 miljoner kronor på storturism i området, Tivedens urskogar, som bildar Sveriges sydligaste riktiga vildmark, Dagens Nyheter den 14 jan. 1977.
33. Mot miljonrullningen i Åre. Ett huvudlöst projekt för rika utförsåkare. Den stora kabinbanan i Åre är färdig efter ett års försening och visst får man smak av Alperna när man stiger ur den stora kabinen för 80 personer på 1 274 meters höjd över havet nedanför Åreskutans topp men hela Åreprojektet piskas nu av en bitande kritikstorm. Åre blev det första av 25 turistområden i Sverige där staten ska satsa många miljoner för att förbättra och förbilliga semestermöjligheterna i landet och skapa arbetstillfällen i glesbygden. Kritikerna anser att satsningen gått snett. Två stughotell i två våningar med totalt 800 bäddar i centrala Åre påbörjas i år. Det ena (400 bäddar) ingår i Åreprojektet och det andra (Åre fjällby) byggs privat och får egen centrumanläggning. I Ullådalen finns de vänliga skidbackarna och de många motionsspåren för hela familjen. Här byggs ett servicecentrum med servering för 200 personer. Dagens Nyheter den 30 jan. 1977.
34. Nu dundrar kritikerna. Utbyggnaden läggs på is. Andra måste få pengar. Åreprojektet kommer troligtvis att avstanna för lång tid framåt sedan man genomfört det som nu kallas första etappens första segment. Det omfattar i stora drag kabinbanan med småliftar och stugor, stughotell med 400 bäddar samt vandringsleder, vindskydd, bollplaner, fiskevård m.m. Dagens Nyheter den 30 jan. 1977.
35. Det livsviktiga trädet. Träden i vår närhet hjälper oss att andas men de hotas av katastrof. Försök har gett nya och billiga trädbestånd för parkerna. Från Danmark kommer en revolutionerande nyhet. Våra kalhuggna vägbankar bör planteras med träd av trafiksäkerhetsskäl för att få ner farterna och underlätta avståndsbedömning. Träd är bland det viktigaste som finns för att vi ska kunna leva. En normalstor 25-årig bok renar 50 000 hektar luft per dag. Ett hektar björkskog binder 68 ton damm. På en vanlig gata finns 11 500 olika partiklar, många av dem cancerframkallande, i en kubikcentimeter luft. På en gata med en allé finns bara 3 500 så över två tredjedelar av alla smutspartiklar renas med hjälp av träden, Dagens Nyheter den 16 mars 1977.
36. Fjällvandrarna borde undvika nationalparker. Insändare av Norrlandsdistriktet av Fältbiologerna genom Åke Nyberg, naturvårdssekreterare i Dagens Nyheter den 19 juni 1977.
37. Vildmark och koja för tio kronor natten i Orsa finnmark. Cykla i sju kvadratmil vildmark, på 70 mil skogsväg och hyra övernattningskoja för tio kronor natten. Det är verklighet i Orsa finnmark, 35 mil från Stockholm. Vildmarken är en av de mest okända. Antingen du cyklar, fiskar eller åker bil är det inte svårt att hitta sina favoritplatser.
Upptäck Åland med hjälp av cykel. Artiklar i Dagens Nyheter den 1 juli 1977.
38. Öppet brev om hormoslyr m.m. i skogsbruket till Södra Skogsägarna, Domänverket och Skogsvårdsstyrelsen av Axel Aspman, chefredaktör för tidningen Smålänningen, i Smålänningen den 4 juli 1977.
39. Hormoslyr över Ljungby kommun. 660 tunnland flygbesprutas. Mycket stora skogsområden inom Ljungby kommun ska nu hormoslyrbesprutas. Totalt är det 660 tunnland skogsmark där lövslyet ska dödas med fenoxipreparat 24 D och detta bara i Södra Skogsägarnas regi. Någon användning av det förbjudna medlet 245 T, p.g.a. dioxinrisken, var inte planerad ifrån skogsägarnas sida. Nu ökar skogsägarna besprutningen avsevärt. I fjol flygbesprutades bara ett enda område på 38 hektar. Besprutningen sker från helikopter under tiden 10-25 augusti. Hälsovårdsnämnden har orienterats om planerna men ännu inte studerat besprutningsplatserna. Dessa gränsar i några fall till större vattendrag bl. a. vid sjön Flåren och i Hamneda nästan intill Lagaån, Smålänningen den 6 juli 1977.
40. Marinan, modellen för modernt båtfolk. Att ha båten parkerad på en marina är en amerikansk idé som kommer även i Sverige. Vi bilägare har tittat på landets förmodligen modernaste anläggning, OK:s nya marina vida Dalarö söder om Stockholm. Här finns snart sagt alla finesser en båtägare kan tänka sig. Båtvänner betalar för bekvämlighet. Istället för att ha båten på en båtklubb av traditionellt slag vill allt fler ha den vid en modern anläggning där man visserligen får betala en slant men då slipper ifrån alla de arbetsuppgifter som gemenskapen i båtklubben och för med sig.
41. Asfaltering och nyodling sida vid sida. En av världens rikaste naturresurser, den svenska åkerjorden. Den har skattats på skörd som är fler gånger större än världsgenomsnittet. Jord kostar så mycket att bara räntor, utsäde och gödsel helt äter upp vad man får in på ett nyköpt hektar. Arrendator livet ut. För att bli bonde utan att ha ärvt gården måste man vara miljonär eller arrenderar. Dagens Nyheter, 1976.
42. Vildsvin äter upp allt i potatislanden. I dag ger sig polisen i Älmhult ut på vildsvinsjakt. I skogen mellan Älmhult och Pjätteryd springer ett antal vildsvin lösa. De har rymt från sin ägare vid Runnarsköps gård, Smålänningen den 12 juli 1977.
43. Gottfrid Carlsson, Tutaryd: Det är dags att avliva myten om kemiska medel. Storskogsbrukaren Gottfrid anser det är dags att avliva myten om att kemiska medel skulle vara något oundgängligt för skogsbruket. Så är det inte alls. De är skadliga i långa loppet. En riktig skogsvård där virket tillvaratas på rätt sätt innebär att skogsbrukaren i stort sett kan slippa den omdiskuterade insektsangreppen av bl. a. snytbagge. Storskogsbruket, det som numera drivs industriellt innebär en rad nackdelar. Gottfrid Carlssons planteringar bär syn för sägnen. Av de 19 000 plantor han satte under våren har inte en enda angripits. En bra markberedning och framförallt, rensning av hyggena från allt utom de minsta grenarna, är de avgörande faktorerna, menar Gottfrid Carlsson, smålänningen den 15 juli 1977.
44. Lite grann från ovan. Småland från 91 mils höjd. Karta som visar Småland från 91,5 mils höjd. En amerikansk satellit fotograferade bl.a. Småland och Västergötland den 3 juli 1975 i vetenskapligt syfte. Bilderna används för att studera översiktlig geologi och naturgeografi, Smålänningen den 22 juli 1977.
45. Om ni hör nå’t i luften som surrar då är det länslimnologen som letar vatten. Denna vecka är länslimnologen, byrådirektör Ulf Lettewall, ute och kontrollerar tillståndet i sjöarna. Årets inventering är en direkt uppföljning av undersökningen 1971, då bortåt 400 sjöar, alla i länet över 20 hektar, besöktes. Skillnaden är bara att förra inventeringen tog flera månader medan årets ska gå på tio dagar, tack vare helikoptern, Smålänningen den 27 juli 1977.
46. Drabbas av fenoxibesprutningen. De spurtar nära huset och över en viktig bäck. Idag är det fritt fram för Södra Skogsägarna att hormoslyrbespruta från luften. På sju-åtta skogsområden inom Ljungby kommun kommer lövslyet att slås ihjäl med fenoxisyran 24 D. Sigfrid Nordström i Brotorpet Älgdjurastock slår larm då besprutning ska ske 200 meter från hans bostadshus och i omedelbar anslutning till sädesfält. Dessutom rinner den bäck som delvis avvattnar Flyxen genom hela det 15 tunnland stora kalhygget. Vattendraget ger dricksvatten åt betesdjur och mynnar ut i sjön Bolmen i Finntorpsviken. Hälsovårdsnämnden har rätt att förbjuda besprutning med kemiska medel där de lokala förhållandena motiverar sådant. Artiklar i Smålänningen den 10 aug. 1977.
47. Nils Iwar Påhlsson vädjar till SSSF. Stoppa besprutningarna. Nils Iwar vädjar till Södra Skogsägarna att ställa in sina planerade besprutningar med hormoslyr. Vi vet inte vilka följder dessa kan få i framtiden. Därför vill jag ha ett manuellt huggande av lövslyn, säger kommunalrådet Nils Iwar Påhlsson. Han menar att Södra Skogsägarna inte ska se problemen inom en snäv ekonomisk ram utan att ta hänsyn till de kommande generationerna. Vi vet inte idag hur det ser ut om hundra år där vi sprutar idag. När människor rubbar den naturliga balansen blir aldrig resultatet bra. För några år sedan följde Påhlsson upp ett besprutat område och fortfarande tre år efter besprutningen var området helt dött på liv. Inte en myra, inte ens en liten larv kunde upptäckas på området. Allt var utdött. Nils Iwar satte upp fågelholkar för ett antal år sedan. En dag besprutades vägen sidan om skogen. Alla ungarna i holken dog och den har stått tom sedan dess.
Naturvårdsverket vägrar äta ”ofarliga” men besprutade bär. Naturvårdsverket vägrar att äta av hormoslyrbesprutade bär trots att de själva säger att det är helt ofarligt. Om bären är farliga vet jag inte men jag kan inte tro det. Däremot är de säkerligen oaptitliga, säger Nils Olofsson, hälsovårdsinspektör i Ljungby. Stora doser av 24 D, det ämne som finns i hormoslyr, är livsfarligt för människan dessutom är det cancerframkallande.
Vi börjar spruta idag. Idag börjar Södra Skogsägarna hormoslyrbespruta på Toftaholm i Dörarps socken. Här ska 80 hektar besprutas. Totalt ska 310 hektar skog i Ljungby kommun besprutas.
Artiklar i Smålänningen den 17 aug. 1977.
48. Lättare turista i Sverige. Central stugbokning och resor i paket. Sveriges Turistråd ska tillsammans med de lokala turistföreningarna i landet göra det lättare för svensken att turista i sitt eget land. Hittills har det varit praktiskt taget omöjligt att på ett enkelt sätt arrangera en resa inom Sverige, säger Roland Olsson, marknadschef på Turistrådet.
Krogarna tjänade på regnet. Sommarens dåliga väder har gjort att näringslivet blomstrat i Sveriges turistlän. När molnen hopat sig har människor rest in till städerna för att shoppa och äta gott. Artiklar i Svenska Dagbladet den 18 aug. 1977.
49. Nu börjar Skogsägarna spruta hormoslyr. Mårten Bendz, Skogsägarna, vi besprutar skogen det är mycket billigare. Att vi i Södra Skogsägarna besprutar skogsmarkerna i stället för att hugga dem manuellt är främst en ekonomisk fråga. Det är 6-7 gånger billigare att bespruta. Detta betyder mycket för det redan hårt belastade skogsbruket, säger Mårten Bendz på Södra Skogsägarna i Växjö. Mårten anser vidare att det inte finns någon näringsgren som så mycket som just skogsbruket besvärar sig med att trygga förhållandena för kommande generationer. Dessutom tycker han att den opinion som väckts ute i landet och bland massmedia är en konstlad propaganda som rent ut är larvig, Smålänningen den 18 aug. 1977.
50. Båten och bensinen. Fritidsbåtar inga stora energislösare. Fritidsbåtarna tar bara 1,7 procent av den totala drivmedelskonsumtionen i Sverige. I Sverige finns för närvarande drygt 700 000 småbåtar, Smålänningen den 22 aug. 1977.
51. Tjänstemän skall inte uppträda som om de ensamma ägde skogen. Insändare av ”För Kronobergs länsförbund av SNF Ingvar Christoffersson sekreterare” i Smålänningen den 30 aug. 1977.
52. Dags att börja drömma. Reportage i Smålänningen den 29 sept. 1977 från den flytande båtmässan i Långedrag.
53. Skogen dog av torka. Skogssjukdomen subtopdying beror på de senaste fem årens torka. Det säger jägmästare Anders Ågren, Domänverket i Växjö. Han har tillsammans med docent Elmer Koch gjort en undersökning som slår fast den saken. Det är fysiologiska orsaker som ligger bakom skogssjukdomen som enbart i Halland dödat en miljon träd. Vi är säkra på att sjukdomen inte orsakas av svampar eller insekter, säger Anders Ågren. Efter vinterns kraftiga snöfall och sommar/höstregnen är sjukdomen nu på retur, Smålänningen den 14 okt. 1977.
54. Odling av skog på torvmarker. Näringsförråd i våtmarkerna. Riksomfattande myrinventering. Den här gången ska inte Naturvårdsverket komma för sent. Denna gång ska vi vara ute i god tid så vi slipper försöka reparera några misstag efteråt, säger generaldirektör Valfrid Pålsson, Naturvårdsverket. Domänverket hade bjudit ut naturvårdare professorer och skogsmän till Kronoparken i Nöttja för att där studera Birger Ljunghammers försök med dikning och gödsling för skogsodling på torv- och våtmark. Vårt program går ut på att ta till vara torvmarker som redan dikats och planterats för att där kunna odla skog, genom gödsling med fosfor och kalium, säger Elis Hedén, jägmästare på Domänverket. Frågan är hur den ekologiska balansen rubbas. Det finns stora risker att den kan göra det, säger Staffan Sundlöf, naturvårdsenheten, länsstyrelsen, Smålänningen den 19 okt. 1977.
55. Spekulation i fjällen. Halv miljon för timmerstuga. Sveriges i särklass dyraste fritidshus säljs just nu i Härjedalen. Det sker med mördande reklam. Priset för en stuga på 56 kvm inklusive möbler och andel i en servicebyggnad är hela 594 000 kr. Säljare av stugorna är byggnadsfirman Kullenbergs. Ungefär lika bra fritidsstugor kan man idag, inom samma fjällområde, köpa för ca 300 000. Hans Stergel, f d turistintendent i Funäsdalen, resebyråägare och konsult, leder Kullenbergs stora marknadsföringsdrive. Färgsprakande broschyrer, helsidesannonser i tidningar och specialfilmer är hans vapen. VD har ordet, Dagens Nyheter den 22 okt. 1977.
56. Fler kommuner borde ordna renhållning för kemiskt avfall. Det är förvånansvärt att inte fler kommuner kunnat införa kommunalt renhållningsmonopol för kemiskt avfall. Så komplicerat kan det inte var att ordna uppsamling av detta slags avfall. Den kritiken kom avdelningschef Arne Hanson, naturvårdsverket, vid en konferens om kemiskt avfall som ordnades i Stockholm av Kemikontoret, Smålänningen den 3 nov. 1977.
57. Nu är badsäsongen slut och badgästerna borta. Allmänviken är rensad på hinder. De fällda träden som stoppade tillträde är borta och stranden i Allmänviken på Bolmsö uppsnyggad, Smålänningen den 3 nov. 1977.
58. Nu stryps naturvården. Regeringen stryper möjligheterna till att rädda värdefulla naturområden. Anslaget för inköp av mark minskas under nästa budgetår. Det är förödande, säger naturvårdsintendent Staffan Sundlöf vid naturvårdenheten i Växjö som nu ser chansen till ytterligare reservatbildningar som avlägsna. Objekt som nu hotas är Åsnenområdet, Möckeln med intressanta Marsholm, Fiolen och Åkhultsmyren vid Aneboda m fl. Smålänningen den 11 jan. 1978.
59. Fritidshus brer ut sig i Bohuslän. Möjligheten att hindra att permanentbostäder i den bohuslänska skärgården omvandlas till fritidshus är mycket begränsade visar en utredning som genomförts av Bohusläns samarbetskommitté, Dagens Nyheter den 27 jan. 1978.
60. Vad ska marken användas till när grusmassorna har brutits? Det är en sak som kommunstyrelsen i Ljungby bett byggnadsnämnden fundera över. Det gäller Gustav R Johanssons ansökan om täkttillstånd på fastigheterna Torg och Bro några hundra meter norr om Berga kyrka. Det blir en jättelik grustäkt med formaten 1 kilometer x 700 meter. En av de största täkter som öppnats i kommunen, Smålänningen den 16 oläsligt, 1978.
61. Ingrepp i Kånna högar har stoppats. För en tid sedan sargade ett grusföretag i Berghem det område som tillhör fornminnet Kånna högar. Ingreppet gjordes i det mycket snävt tilltagna gränsbestämda området som omger Kånna högar, ett av Smålands största gravfält, tillika ett riksintressant objekt av hög dignitet. Det var ett olyckligt ingrepp som vi först i efter hand fick reda på via länsstyrelsens naturvårdsenhet, säger antikvarie Karl-Johan Krantz, Smålands museum. Nu är skadorna till stor del tillrättade.
Hur länge räcker våra åsar? De finns där som gapande sår i landskapet. Övergivna kanske för all framtid. Hela lagadalen liksom andra rullstensåsar i västra delen av Kronobergs län är överhopade av de gamla grustäkterna. Lagstiftningsvägen finns inget att göra. Grusexploatören kan inte åläggas att städa efter sig. 1965 blev det ändring. Nu måste exploatörer återställa efter avslutat grustag men bara i nya grustag. I Sunnerbo och omgivande områden finns 70 procent av länets samlade tillgångar av goda gruskvaliteter. Redan i dag ”exporteras” grus från Sunnerbo. I 100 år till räcker gruset sen är det slut. Reportage i Smålänningen den 14 feb. 1978.
62. Mossarna måste bevaras. Insändare av Hans-Eric Frodig i Smålänningen den 17 juli 1978. Det har kommit fram uppgifter i pressen som innebär att några av de fågelrikaste mossarna i Kronobergs län ska grävas upp och förstöras. De aktuella mossarna är Vislemyren, Horsnäsmossen och Klövamosse. Alla ovan nämnda mossarna är viktiga häcklokaler för många av våra vadare.
63. Nässjön nytt centrum för fältbiologerna. Nässjön utanför Ljungby ska bli centrum för Ljungby fältbiologers aktivitet nästkommande verksamhetsår, Smålänningen den 11 okt. 1978.
64. Planen ändrades efter avverkningen. Ekar, fall för felplanering. Häromveckan högg man ner gamla ekar som måste bort för att ge plats åt ny utfart på 23:an norr om samhället. Det har man planerat i snart 10 år men veckan efter det gatukontorets gubbar röjt upp i ekbacken ändrar sig planerarna och flyttar vägen 100 meter längre norrut. Där finns inga ekar. Vi måste lyssna när folkopinionen trycker på och det nya läget är klart bättre ur trafiksäkerhetssynpunkt, säger Birger Bergenholts på byggnadsnämndsavdelningen, Smålänningen den 5 dec. 1978.
E. STADSPLANER, SAMHÄLLSPLANERING OCH TEORI:
65. Så här konsumerar vi. Statistiska Centralbyrån har undersökt hur svenskarna använder sina pengar. I över 3 000 hushåll landet runt har varje familjemedlem över 12 år fört kassabok över alla sina inköp under minst en månad. Undersökningen gäller 1969.
66. Tenstabor är också människor. Insändare av ”Fru med man, 4 barn och hund” i Aftonbladet den 2 jan. 1973.
67. Utredningsspråket demaskerat. Om ”SOUenskan”, Statens Offentliga Utredningars byråkratiska språkmissbruk, har Bo Holmberg skrivit en rolig och avslöjande bok, 18 jan. 1973.
68. Göran Häggs jämnåriga, de känslolösa byråkraterna. Göran Häggs nya roman Lejontecknet berättar om unga tjänstemän i karriären. Lars-Olof Franzén har läst boken.
69. Så formas en journalist. Författarparet Ehnmark-Enquist: journalister omedvetna om ägarnas styrning. Om journalisterna verkligen skrev om allt de visste så skulle det bli revolution i den svenska pressen. Men det gör de inte, från chefredaktörer till reportrar är tidningsfolket lydiga pojkar och flickor som inte bara låter bli att dra fram de obehagliga sanningarna om samhället utan som t o m verksamt är med och sätter sigill på de dörrar som sluts kring sanningen. Massmedierna, främst tidningarna, sysslar inte med den kritiska upplysande bevakning av samhället som de helst av allt vill påskina att de gör.
Demokratiskt ägande är alternativet. Alternativet till den mjuka censur som finns i svensk press det är demokratiskt ägda tidningar, säger Anders Ehnmark och Per Olov Enquist.
Artiklar i Dagens Nyheter den 18 nov. 1976.
70. Allt för att misskreditera socialist. Reinhard Helmers obekväm och obstinat socialist innehade en tjänst som extra universitetslektor nästan sex år, innan samma tjänst tilldelades en sökande med kortare lektorspraktik. Då ansågs Helmers inte vara kompetent. Arne Hedgren stötte på fallet Helmers genom sitt intresse för det dolda yrkesförbudet i Sverige. Arbetar vid kriminalvårdsanstalten i Härnösand, politiskt engagerad för vpk, läser idéhistoria. Fallet Helmers har varit uppe i riksdagen fem gånger utan att något hänt. Sedan regimskiftet har ingen folkvald tagit upp frågan än. Justitieminister Sven Romanus har av det danska studentförbundet uppmanats att se till att fallet Helmers blir utrett och att Reinhard Helmers får upprättelse. Arne Hedgren, som här beskriver fallet Helmers, kom i kontakt med fallet genom att han intresserat sig för det dolda yrkesförbud som han menar finns i Sverige, Dagens Nyheter den 5 dec. 1976.
71. Vardagsgästen: Tänk att det här skulle hända mig. Ur det långa samtalet med arbetsförmedlingen steg en bild fram av tusen sinom tusen små tjänstemän som sitter kvar på sina jobb hur de än vantrivs med dem. Så förvirrad är jag ännu inte att jag inte inser att jag egentligen har rätt och de har fel som säger att man ska vara förståndig och hålla sig kvar. Om alla vi som vantrivs sade upp oss på måndag så skulle det väl rimligtvis leda till någon förändring. Så skriver Inga-Lisa Sangregorio, årets sista vardagsgäst, 18 dec. 1976.
72. Stoppa underhållningsvåldet. Barnen skadas. Tål våra barn och ungdomar mer andlig miljöförstöring? Krigsleksaker, underhållningsvåld och seriemagasin som innehåller skräck och sadism är saker som dem dagligen konfronteras med. Nu måste vi göra något. Det är hög tid att vi säger stopp, säger ingenjör Jan Lönn, Lagan initiativtagare till ett aktionsmöte som hölls på Terraza.
Sanera barnens miljö. Artiklar i Smålänningen den 27 jan. 1977.
73. Insändare i Smålänningen den 13 juni 1977. Igenplanteringen en fråga mellan markägaren och arrendatorn, av regionchef Torsten Nyhlén, Södra Skogsägarna, Skogsdivisionen, Region I. Alkoholtradition måste brytas, av ”En åhörare på plats”.
74. Social tregrening ett nödvändigt alternativ i tiden. Insändare av Steffe också en knegare i Smålänningen den 23 juni 1977.
75. Fyrenaktivitet. Terapiarbeten tillverkas för en julbasar som ska anordnas till förmån för hemmet Fyrens verksamhet, Smålänningen den 18 nov. 1977.
76. Insändare i Smålänningen den 30 nov. 1977. Löntagarfonder legaliserad stöld, av Esten Jämting. Temasidor om utlänningar, av ”Också vän av ordning”
F. STADSPLANER OCH YTBEHOV:
77. De gamla vanliga förorterna studeras av 200-årig arkitekturskola. Arkitekturskolan ligger på Skeppsholmen och grundades av Gustav III. Den okända förorten blir under de närmaste åren föremål för Konstakademins byggnadsskolas forskningar. Inte Skärholmen, Tensta eller de andra förstäderna utan allt det som ligger emellan och upptar betydligt större yta. De förorter där de flesta bor men som ingen brytt sig om att på allvar studera, Dagens Nyheter den 17 dec. 1973.
78. Nya stadsplaneförslag. Byggnadsnämnden har lagt fram och remitterat ut följande förslag till stadsplaner och stadsplaneändringar: Stadsplaneändring på Kungsholmen, K-märkning av villa ”Claestorp”, nya bostäder vid Mälaren, nytt bostadsområde i Traneberg och förtätning av småhusområden, Stockholm 9/1976.
G. STADSPLANER, BOSTADSOMRÅDEN OCH BOSTÄDER:
79. Kvartersgatan samlingspunkt, S A & Byggnadstidning 40/1971.
80-81. Brickebacken – nytt bostadsområde i Örebro. Det nya bostadsområdet i Brickebacken blir det första området i Örebro med en mångsidigt integrerad kollektiv service och kan kanske bli en praktisk illustration till var den statliga seviceutredningen syftar. All social service samlas under ett tak, skola, bibliotek, ungdoms- och föreningslokaler, idrottsgård med simbad, kyrka, hälsovård, restaurang. Tvåvåningshus med altan till varje lägenhet, S A & Byggnadstidning 40/1971.
82-83. Huskvarnavillor för etthundratusen kronor. Föredömligt gruppbygge, S A & Byggnadstidning 40/1971.
84. Bostadsområde med låga hyror. I kvarteret Tallen i Fjugesta har det byggts 81 lägenheter i tvåvåningshus, S A & Byggnadstidning 40/1971.
85. Inomhuslekplats och pensionärslägenheter i 16-våningshus. Riksbyggen bygger i Högaholm i södra Malmö, S A & Byggnadstidning 40/1971.
86-87. Klockaretorpet får 2 700 anpassbara lägenheter, S A & Byggnadstidning 33/1972.
88. En mycket modern skånelänga.
89. Fritidshus måste smälta in i den gamla bymiljön, Smålänningen den 20 sept. 1974.
90. Han är Teleborgs ende urinnevånare. August Johansson, 76, och hans familj är de enda kvarvarande urinnevånarna på Teleborgsområdet. Alla de andra ca 5 000 Teleborgsborna är nykomlingar. Meningen är att det 1980 ska finnas mellan 10 000 och 12 000 invånare i Teleborg. Den här artikeln handlar om familjen Johansson och Teleborgstorpen med tonvikt på de båda torpen Rom och Sjötorpet. Orsaken är att Johanssons har bott i Rom och nu bor i Sjötorpet. August var den siste som odlade Teleborgsjorden. Det gjorde han under sina 45 år i Rom. Vad tänker han nu när matjorden är bortskrapad från åkrarna? Hur känns det för honom att vara kringbyggd av moderna grupphus?
Torpen blir aktivitetshus om villaägarna säger ja.
Växjö kommun förvaltar flertalet av de 13 torpen.
Artiklar i Smålandsposten den 7 mars 1975.
91. Se upp, husköpare, för förfalskningar. Samma hus under olika tak. Det ska vara ett tyrolerhus i år. Artiklar i Expressen den 3 juni 1975.
92. Ljungbyexpo med 13 småhus är unik i sitt slag i landet. Under tre veckor framöver kommer allmänheten att kunna gå husesyn i 13 småhus på Annelundsområdet som är ett tvärsnitt av vad den sydsvenske husfabrikanten eller byggherren har att erbjuda konsumenten till ett överkomligt pris. Tretton ur tomtkön gör fin affär på villaexpon.
Tre Klockaregårdsmodeller. Utställningen blir opinionsbildande? Huset som skräddarsys. Drygt 110 företag gör monteringsfärdiga hus. Väggar och tak bärande. Det här är Ljungbylängan. Stort allrum i SIAB:s hus. Flytta in på fjorton dagar. Ny uppvärmningsmetod, värmen lagras i golvet då elkraften är billigast. Pilen hus från Landsbro.
Artiklar i Värnamo Nyheter den 5 juli 1975.
93. Här duger bara en husfärg. Mitt i Norrköpingsbetongen ligger Röda stans idylliska träkåkar. Krav på genomgripande renoveringar har tvingat många från de forna arbetarkvarteren. Om man köper hus här måste man lova att måla det med Falu rödfärg. Fönstren ska vara spröjsade och trädgårdsgångarna belagda med grus. Uteplatserna bör inte ligga intill huset. För trädgården rekommenderas en berså.
Man måste rusta mot sin vilja. Bertil Carlsson och hans fru var uppsagda men de bor kvar i huset i Röda stan och har ingen tanke på att flytta. Carlsson är upprörd över hur kommunen behandlar två sjuka människor. Artiklar i Dagens Nyheter den 17 juli 1975.
94. De bestämmer allt själva om sitt nya hus. Det är arkitekter, stadsplanerare och kommunalmän som bestämmer hur boendemiljön och husen ska se ut. I Gävle har man valt ut 40 familjer som själva ska vara med och bestämma från det att stadsplanen ritas tills villan ska planeras in i området. Det här är familjen Mosell. Aftonbladet ska följa dem fram till inflyttningen i deras nya villa, Aftonbladet den 11 okt. 1975.
95. Utställningen som har allt för blivande villaköpare. Skandinaviens största permanenta hus- och trädgårdsutställning öppnar i Halmstad. Utställningen är helt unik i sitt slag. På kontinenten finns ett par utställningar av den här typen men ingen av dem erbjuder en så enorm produktanhopning. Den innehåller i stort sett allt som en blivande småhusköpare är intresserad av. När utställningen är fullt utbyggd beräknar man att den kostat närmare 40 miljoner kr.
Gert, mannen bakom denna 40-miljonersidé. Allt samlat under ett tak är en bra metod att marknadsföra produkter på. Gert Johansson, Halmstad, är initiativtagare och storsatsare på halmstadsutställningen. Själv kallar han den ett informationscentrum för alla som är intresserade av småhus och boende. Reportage i Smålänningen den 3 juni 1976.
96. Slarvigt byggda småhus utan kontroll. Det säljs idag alldeles för många alldeles för slarvigt byggda småhus. Myndigheterna har hittills gjort ytterst litet för att skärpa kontrollen. Det är både dyrt och ofta hopplöst för konsumenten att få upprättelse mot en byggfirma. Dagens Nyheter synar småhusmarknaden den 29 juni 1976.
97. Två sidor utrivna ur Stadsbyggnad nr 4 1976. Bostadsstyrelsens mönsterplaner. Förslag om obligatorisk inspektion av eldningsanläggningar. Många organ för energisparandet. Försöksaggregat för vinkraft.
98. Ett förslag till handlingsprogram för ytterstaden är att småhusen inte längre ska få byggas hur som helst. När det byggs nytt i Stockholms gamla villaområde blir det ofta trångt. När det byggs till med moderna material och idéer stämmer det inte alltid så väl med den gamla miljön. För att försöka rädda de gamla värdena har kommunens stadsbyggnadskontor gjort ett förslag till hur man bör och kan bygga i de gamla områdena. Bemöts det positivt ska det resultera i nya stadsplaner för många av kommunens småhusområde. Miljöer som stadsbyggnadskontoret vill undvika är dubbelgarage som skrymmer och skymmer, tillbyggnader som är för stora, hus som är för stora för de små tomterna, höga slänter och stödmurar samt hus som i form, stil och storlek varierar alltför mycket, Stockholm nr 9, 1976.
99. Vi drömmer om den röda stugan men köper modernt fritidshus. När man drömmer om fritidshuset är det den lilla röda stugan eller det gamla rara torpet vid en liten sjö där det finns brygga och goda badmöjligheter som många har i tankarna. Ett sådant hus vill kanske också de flesta skaffa sig men ofta blir det istället i bästa fall ett rationellt och modernt fritidshus en god bit från badsjön och bara i lyckliga fall med sjöutsikt, Dagens Nyheter den 3 okt. 1976.
100. Kollektivhuskampen fortsätter i ”stängd” matsal. Insändare av Bo Delving, Hässelby i Dagens Nyheter den 20 okt. 1976.
101. C-minister utmanar kolleger. Bostadsminister Elvy Olsson (c) utmanade både ekonomiminister Gösta Bohman (m) och departementskollegan Birgit Friggebo (fp) på sista dagen av centerkvinnornas stämma i Karlstad, Dagens Nyheter den 19 juni 1977.
102. Stuga och småhus dubbelt miljöhot. Bostadsminister Elvy (c) tror inte på ekonomiminister Gösta Bohmans tes att Sveriges natur räcker till en sommarstuga för alla familjer. Hon varnade också på centerkvinnornas stämma för utbyggnad av ensidiga och sterila småhusområden. Elvy Olsson ska tillsätta en arbetsgrupp för boendemiljöfrågor trots Birgit Friggebos (fp) dementier, Dagens Nyheter den 19 juni 1977.
103. Elvy Olsson, bostadsminister: Om alla hyresgäster hjälpte till skulle inte hyran öka så mycket. Om alla som bor i ett flerfamiljshus delade på sysslorna i huset och skötte t ex trappstädningen olika veckor skulle hyrorna inte öka så mycket. Det är svårt för fastighetsägarna att sätta lägre hyror eftersom det är förvaltningssidan som blivit så mycket dyrare. Elvy tar även upp problemet med att byggherrarna drar ner på kvaliteten, Smålänningen den 20 juni 1977.
104. Kan bönderna rädda fritids-Sverige? Tillgången på torp minskar stadigt. Fritids-Sverige håller på att bli för trångt. Det finns inte tillräckligt många fritidshus. Efterfrågan är redan flera gånger större än tillgången och ökar kraftigt hela tiden. Hoppet står till bönderna. De har mark och stugor som folk har råd att hyra. Inte bara svenskar utan många i övriga Europa vill koppla av i vackra Sverige och lockar med feta pengar. Kan de svenska bönderna stå emot trycket? De kan lockas att gå med på långtidsarrenden som utländska intressenter erbjuder dem, Dagens Nyheter den 1 aug. 1977.
105. Det tjusiga lånet. Mert Kubu på tidningsredaktionen på Dagens Nyheter kommenterar hyror, lån, inflation, ränteavdrag m.m., 24 sept. 1977.
106. Det byggs inga flerfamiljshus. Endast ett flerfamiljshus är med i årets nyproduktion i länet fram till 21 november i år. Till detta kommer något mer än 350 marklägenheter men de redovisas såsom småhus. Totalt har 1 264 lägenheter startats i länets nyproduktion fram till 21 november. Detta betyder att Kronoberg håller sig bra framme när det gäller produktion av bostäder under 1977, Kronobergaren dec. 1977.
107. Byggnormerna bör ändras så att piskställningarna kan tas bort, säger barnolycksfallskonsulenten på Stockholms socialförvaltning, Dagens Nyheter den 21 dec. 1977.
108. Bostadsbyggnadsprogrammet utökas. Ljungby får ökningen för det är här som kön finns. Bostadsbyggnadsprogrammet för Ljungby kommun föreslås utökat för den närmaste 5-årsperioden och det blir Ljungby centralort som får ökningen. Detta för att i någon mån dämpa efterfrågan just i centralorten. Tomt/huskön är för närvarande två år i centralorten medan det i vissa av de mindre tätorterna inte finns någon kö alls, 14 juni 1978.
H. STADSPLANER, KARTUTFÖRANDE OCH KARTOR:
Finns inget
I. KULTUROMRÅDEN:
109-111. Reportage från tidningen Femina den 19 jan. 1975. Europas städer håller på att förstöras. Det som generationer byggt upp med skicklighet och god smak slås sönder och samman för fantasilösa monster av glas och betong. Tycker du det är fel? Då angår Byggnadsåret 1975 dig. Stoppa vandalerna. Vi har skött vår byggnadsvård mycket dåligt. Kanske sämst i Europa. Ingenstans har rivningsvandalerna tillåtits gå så hårt fram som här. I 20 år har ambitiösa kommunalmän härjat fritt med motiveringen, man kan inte bevara allt och sen har man rivit allt, säger Tord Hubert. Europarådet har utropat år 1975 till Byggnadsåret. Europas städer håller på att förstöras. Överallt river man och bygger nytt. Sjutton länder har ställt upp på Byggnadsvårdsåret. De har åtagit sig att under ett år göra allt för att öppna folks ögon för hur viktigt det är med byggnadsvård. De ska driva propaganda i skolor, press, radio och TV och ordna utställningar. De ska till slut träffas i Amsterdam på en generalkonferens. Där ska varje land få visa upp tre pilotprojekt som består av gamla miljöer som man lyckats bevara. Sverige visar upp Visby medeltidsstad, Falu trästad och Engelbrekts bruk. Vi borde också ställa ut ett avskräckande exempel under Byggnadsvårdsåret, säger Sven Ljungberg som är medlem i den svenska organisationskommittén. Som förslag lägger han sin egen hemstad Ljungby. Förslaget föll. Nationalkommittéer visar hellre upp skrytprojekt än avskräckande exempel. Femina reste däremot till Ljungby och bad Sven Ljungberg visa vad som hänt med hans stad. Ljungby centrum är totalförstört, säger han. En gång låg där ett fantastiskt torg. Husen hade lökkupoler och rundade tak. De såg ryska ut på vintern. Torghandeln blomstrade. Torget var en plats där folk kunde träffas och trivas. Idag är det en parkeringsplats omgiven av betongmonster. Vi går dit och tittar. Hela torget är fullt av parkerade bilar. Runt omkring ligger Epa och Domus samt ett hotell vid namn Terraza som ser ut som ett andra klassens strandhotell vid Rivieran. Bara ett gammalt hus med lökkupol ligger kvar. I ateljén visar Sven två tavlor som han målat från torget. Den ena är från 1945 medan torget ännu var orört och den andra visar hur det ser ut tjugo år senare med det nyss färdiga hotellet. I Sven Ljungbergs trädgård står ett märkligt hus, en bit av en fantastisk byggnad som en gång låg vid torget. På ena väggen har Sven gjort en inskription, som återges här, om historien som ligger bakom att den hamnade här.
112. Kronobergs fastighetsägare: Husbevararna har gått för långt. Alla gamla hus kan inte bevaras. Man kan inte bevara vartenda gammalt hus i en central stadsdel bara för att det är gammalt. Många hade kunnat bevaras om bostads- och byggnadspolitik varit en annan för ett 20-tal år sedan men att idag kräva att gamla fallfärdiga hus ska bevaras bara för att de är gamla det är horribelt. Ungefär så sa direktör V. Sjödin innan Kronobergs fastighetsägareförening började sin årsstämma i Växjö. På själva årsmötet talade direktören i Sveriges fastighetsägarförbund, Carl Breitholz, om samhällets hot mot privat markägande, Smålänningen den 29 april 1976.
113. Tjugofem års torpforskning gav oskattbart tidsdokument. En liten torvtäckt backstuga vid Wiggåsa Espenäs gamla kyrkoväg i Annerstads socken tjänstgjorde i början av 1800-taltet som fattigmansbostad. Där hyste man in de armaste av socknens hjon. Livets gråaste skuggsida. Det var här Lena Persdotter dog av svält 1881. Den gamla hade vård om sin minderåriga dotterson Carl Johan Adamsson. Då vägfarande inte sett någon utanför stugan på flera dagar stannade en bonde som var på väg till kvarnen för att se till Lena. Då bonden steg in i stugan fann han den lille gossen sitta i sängen bredvid gumman. Pojken höll då på att äta på några råa potatisar och sade till bonden att mor hon sover så hårt så jag kan inte väcka henne. Då bonden såg efter var Lena död och kall. Då inte en matbit fanns i stugan var det den allmänna meningen att gumman givit pojken de sista matbitarna och därefter själv dukat under av svält. Gossen var då fem år. Han såldes strax därefter på fattigauktion och inropades av Benedikta Vänberg i Annerstad. Hos den snälla gumman fick den lille stackaren ett gott hem. De här uppgifterna finns i Arne Juhlins bok Torp och småstugor i Annerstads socken. Den har getts ut av Annerstads hembygdsförening. Arne Juhlin är kyrkvaktmästare och hembygdsvårdare i Annerstad . Han när en lidelse för hembygdsforskning och vård. För 20 år sedan publicerade han i Annerstads hembygdsförenings första årsbok de första resultaten av en torpinventering i hemsocknen. Särtrycket är nu en bibliofil raritet som samlare av hembygdslitteratur förgäves jagar efter. Då beslöt Arne Juhlin att på grunden av det gamla materialet komplettera och skriva en ny och utökad bok med stränga krav på dokumentation av uppgifterna. Efter 25 år har han fått ihop en 255 sidor tjock bok frikostigt och kräset illustrerad. Arnes inventering omfattar sammanlagt 310 stugor. Förteckningen spänner över ett sekel, 1825-1925. Arne Juhlins bok är späckad av detaljer, skämt och allvar, oskattbara tidsdokument. Reportage i Smålänningen den 30 maj 1975.
114. Motion om byggande av kulturhus i Ljungby. Kommunstyrelsens arbetsutskott, 3 aug. 1976, Au § 568, Dnr. 707/76.
115. Med Smålänningen på Hallands Museum. Sunnerbobonader attraktion i Halmstad. Sunnerbo är känt för sina gamla julbonader. Visserligen anses ursprunget till dem komma från Södra Unnaryd men därifrån är det inte särskilt långt till Sunnerbogränsen och det dröjde inte länge innan den speciella Sunnerbomålningen uppstod. Mera förargligt är då att landsortens största samling av Sunnerbobonader finns på Hallands Museum i Halmstad., 28 dec. 1976.
116. Röd lyser stugan är lögn. I Sunnerbo var husen grå. I Sunnerbo härad, fattighärandet, var inte alls alla husen rödmålade. Man hade helt enkelt inte råd att köpa falufärg och stugorna förblev trägrå. Var man välboren ville man också ha ett grått hus. Då målade man i grå färg och gjorde knutarna blåsvarta, berättar f d målarmästaren och hembygdsforskaren Gunnar Rönnberg. Markaryds byggnadsnämnd går tillsammans med kommunarkitekten Bengt Gunnarsson hårt fram när det gäller de nya husen ute på landsbygden. Bygg husen så att de smälter in i den gamla bymiljön och kom inte med funkisliknande tegelvillor, menar byggnadsnämnden. Vandrarhemmet i hembygdsparken i Strömsnäsbruk är ett av de ytterst få exemplar av de grå husen som finns kvar. Gunnar Rönnberg berättar om hur man levde här för flera hundra år sedan och vilken stor omvälvning det blev när bruken kom till södra Sunnerbo. Markaryd och Strömsnäsbruk var fattiga bygder. Det fanns inga storgods i bygden. Vandrarhemmet i hembygdsparken kallas numera också för Kylhultsgården. Den byggdes 1860 och utgjorde centrum för hela byn. Den äkta Kylhultsgården flyttades någon gång under 1930 – 40-talet till Stockholm. Hade inte bruket kommit till byn kunde Strömsnäsbruk idag lika gärna ha hetat Kylhult. Bruket kom 1897 och då ökade byns befolkning snabbt från 11 till 1 000, Smålänningen den 17 feb. 1977.
117. Ångbåtsvår 1: Klassikern har förbättrats. Det har blivit något av en ångbåtarnas vår. Inte så att de gamla töffande skroven plötsligt återuppstått men litteraturen om dem har ökat väsentligt. Nostalgi och ökat intresse för hembygdens historia anses vara anledningen. I några artiklar i Smålänningen presenteras de nya böckerna. Den ena har ett stort avsnitt om ångbåtstrafiken på de småländska vattnen och den andra handlar helt om ångbåtarna på de småländska sjöarna. Avslutningsvis berättas om en anonym ångbåt på liten smålandssjö i början på seklet. När kommendörkaptenen och bergsingenjören Yngve Rollof, år 1960 gav ut boken Inre vattenvägar i Götaland tänkte nog inte många att den bara ett decennium senare skulle anses som en klassiker. Det var den första boken som handlade om de mer eller mindre nedlagda vattenvägarna, sjöarna, åsarna och kanalerna och de båtar som trafikerade dem. Trots att Rollof redan då hade forskat i ångbåtar och leder i tolv år insåg han att boken inte gav någon fullständig bild av den en gång så omfattande ångbåtstrafiken i Götaland och resten av landet låg outforskat. Efter nästan trettio års arbete har kommendörkapten publicerat första delen av ”Sveriges inre vattenvägar”. Den behandlar vattnen i Skåne, Blekinge, Halland och Småland. Man kan utan överdrift påstå att klassikern nu blivit ett monumentalverk, en ångbåtarnas historiebok, 16 maj 1977.
118. Ångbåtsvår 2. Bilddokument från Småland. Att skriva om ångbåtar flera decennier efter det att flertalet skrotats är inte lätt. Det visade sig snart att jag i många fall var för sent ute i det avseendet att många som varit med på den tiden redan avlidit, skriver författaren till årets andra ångbåtsbok, Lars-Erik Gustafsson i förordet till sin ”Ångbåtarna på Smålands sjöar”. Fotona av många båtar finns kvar och kan hittats genom träget arbete. Genom Gustafssons insats finns en mängd samlade och det är illustrationerna som är bokens starka sida. Lars-Erik Gustafsson berättar att hans intresse för de gamla ångbåtarna väcktes då han i början av 1960-talet bodde i Växjö. Ångaren Thor gick på Helgasjön och på den arbetade eller färdades folk som kunde berätta om många fler ångare på de småländska sjöarna. Det blev startsignalen för Gustafssons forskningar. I boken beskriver han ett 60-tal ångbåtar på bortåt 30 sjöar, 8 juni 1977.
119. Lin på gammalt vis. Den fabriksmässiga linberedningen i Sverige är en avslutad epok. Däremot har den hantverksmässiga linberedningen åter börjat ta fart på mera hobbybetonade grunder. Så även i Bökhults by utanför Strömsnäsbruk. Där är det Tove Frederiksen, Köpenhamn, som har sommarbostad i Bökhult som har kurser i linberedning. Hon odlar själv linet på åkrar i Bökhult och bereder det sedan fram till vävning, Smålänningen den 22 aug. 1977.
120. Smålands museum: Vet du något om broarna i länet? Som ett led i en riksomfattande undersökning pågår en inventering av broar i Kronobergs län. Arbetet görs på uppdrag från riksantikvarieämbetet och vägverket. Senast en undersökning gjordes var 1956. Det gällde då vissa äldre stenvalvsbroar. Syftet med den aktuella inventeringen är att få fram underlag för antikvarisk bedömning av samtliga broar äldre än 1945 emellertid kan även uppgifter av yngre datum ha intresse, Smålänningen den 13 okt. 1977.
121. Sportanläggning eller kafé – vad ska hända med Sofiero? Gamle kungens sommarslott, Sofiero, donerades för några år sedan till Helsingborgs kommun. Nu diskuterar man hur det skall användas i framtiden. En kommitté tillsattes som skulle ta sig an slottets framtid. Allmänheten uppmanades att tycka till och nu har förslagstiden gått ut. Resultatet blev entydigt. Sofiero ska bevaras till varje pris. Nu ska materialet sammanställas och bedömas av kommittén, Smålänningen den 14 nov. 1977.
122. Bra kulturevenemang i Ljungby. Insändare av Inge Svensson i Smålänningen den 26 april 1978.
123. Kånna kyrka får nytt tak. Spåntaket håller många år. På en gammal kulturbyggnad lägger man inte vilket tak som helst. Gamla metoder kombineras med moderna för att få stilenlighet men samtidigt så lång hållbarhet som möjligt. Man har lagt ett nytt spåntak av specialbehandlat trä. Genom att spånen tryckimpregneras blir hållbarheten så lång som 60-70 år, Smålänningen den 1 aug. 1977.
124. Kyrkomiljöer bevaras byggnadsförbud införs. De kulturhistoriskt värdefulla kyrkomiljöerna ska bevaras. Länsstyrelsen väntas med stöd av 86:e paragrafen byggnadslagen införa skydd för ett område runt kyrkorna i Nöttja, Angelstad och Annerstad. Initiativet kommer från Smålands museum men beslutar gör länsstyrelsen. Skyddet som införs med stöd av byggnadslagens fornminnesparagraf kommer att gälla ett område på mellan 200-300 meter runt kyrkorna. I Sunnerbo finns fler intressanta kyrkomiljöer än de i Annerstad, Nöttja och Angelstad men de är skyddade genom olika former av planbestämmelser. De här tre är hittills helt oskyddade.
Kyrkor som skyddas. De kyrkor som ska få ett särskilt skydd i enlighet med byggnadslagens bestämmelser om vård av kulturhistoriska miljöer har olika bakgrund. Reportage i Smålänningen den 6 juni 1978.
125. Landstinget ökar sitt ansvar för kulturen i länet. Kulturen i länet kan för närmast femårsperioden räkna med att få landstingbidraget uppräknat med 1,6 miljoner om i 1978 års penningvärde om det blir som dess kulturplanekommitté föreslagit i ett kulturpolitiskt program. Till en del rör det sig om en överföring av kostnader från staten. Länsteatern är ett exempel på detta. Smålänningen den 6 juni 1978.
126. En skamfläck med magnifik utsikt. På 1920-talet reste ”obemärkta” flickor till Hvita korset i Älmhult för att föda barn i största hemlighet. På den tiden var det inte nådigt att vara ogift mor, synden skulle gömmas undan. Idag, 50 år senare, har det gamla barnbördshuset blivit en skamfläck för Älmhult men inte på grund av flickornas ”lösaktiga leverne” utan på att det bristande underhållet gett upphov till vanprydande yttre. En magnifik utsikt erbjuder Hvita korset från sjunde våningen som ligger i nivå med tornklockan på Älmhults kyrka. Jag rustar gärna upp men var ska jag ta pengarna, undrar ägaren Gösta Lindholm, fullmäktigeordförande i Älmhult, Smålänningen den 18 jan. 1979.
127. Gamla barnbördshuset har blivit vanprydande. Enklast vore att riva. Den billigaste lösningen vore naturligtvis att riva ner tornet och göra en ändamålsenlig industri av hela bygget. Kommunfullmäktiges ordförande i Älmhult, Gösta Lindholm, har fått ett knivigt problem på halsen. Sedan 30 år tillbaka äger han Hvita korset, där han driver textilindustri intill Ljungbyvägen. Nu menar stadsarkitekten att byggnaden är vanvårdad. Att rusta upp blir dyrt men rivning är inte heller något lockande alternativ. Hvita korset har ett brokigt förflutet bland annat som förlossningshem. Obemärkta flickor kom till Älmhult från hela Sverige för att föda barn i hemlighet. I början på 1920-talet byggdes sjuvåningshuset på en bondgård vid ålderdomshemmet. Makarna Gustaf och Julia Steen stod för gården som i många år var barnbördshus. Samtidigt skedde utbildning av barnsköterskor. Barnen fick stanna i upp till tre år efter förlossningen eller till dess att modern ordnat upp sina förhållanden. Vid tiden för andra världskriget blev byggnaden uppsamlingsläger för flyktingar. Efter krigsslutet köpte Gösta Lindholm Hvita korset och startade konfektionsindustri, Smålänningen den 18 jan. 1979.
128. Du saknar besvärsrätt. Nu återstår bara en civilprocess. Jan Bexner, Berghem, Ljungby, besvärade sig förra året hos regeringen över att länsstyrelsen gett Berghems Grus AB rätt att utsträcka sin grustäkt ända fram till Bexners tomtgräns. Han har tidigare fått veta att han inte har besvärsrätt enligt miljövårdslagen. Det förekommer fler underligheter, som när K-konsult gjorde sitt kartunderlag för grustäkten och glömde rita in Bexners tomt på kartan eller när grusbolaget fick tillstånd att låta grustäkten utökas till 25 meter från närmaste gravkulle i det stora gravfält som finns på platsen men när Jan ville sätta upp en antenn för sin dx-radio, 110 meter från kullen fick han inte göra det fast det i efterhand visat sig att han inte ens behövde byggnadslov, bara grannarnas medgivande, Smålänningen den 22 jan. 1979.
J. TRAFIKPLANERING:
129. E4 eller sommarvägen. Hög fart, stor trängsel, långa rakor och många krokbitar. Det är E4:an, det grå asfaltbandet på längden genom Sverige. Det finns lugna innehållsrika alternativvägar. DN-stafetten granskar E4:an och tipsar om alternativ. Den startar idag och börjar med sträckan Helsingborg – Mjölby. Dagens Nyheter den 18 juni 1976.
130. Tullen enda hindret. Researrangörer i kö för Växjö. Utbyggnad krävs. Växjö internationella flygplats är på väg att inte en central roll i trafik- och charterflyget i Syd- och Sydostsverige. Researrangörerna står i kö för att trafikera flygplatsen och redan knappt ett år efter invigningen krävs en utbyggnad av den. Enda problemet hittills tycks var inrättandet av en tullavdelning i Växjö.
131. Tystast i världen på Bromma igår. Hälsovårdsförvaltningen i Stockholm har till vidare ingen uppfattning om det kanadensiska flygplanet Dash 7 som demonstrationsflögs på Bromma. Planet marknadsförs nu över Europa som världens tystaste flygplan. Maskinen gick upp och ner på Bromma hela dagen, fulladdad med flygexperter, politiska makthavare och journalister. På marken smög hälsovårdsförvaltningens sektionschef Åke Wädding och andra bullerexperter klentroget omkring rustade med ljudmätare, Dagens Nyheter den 6 juli 1977.
132. Ny, billig vägbeläggning räddar grusvägarna? Är detta framtidens lösning för att eliminera de kronobergska hårt kritiserade grusvägarna? I länet prövas nu en relativt ny metod att belägga grusvägar. Enkel ytbehandling är benämningen. Den är prisbillig och förhoppningsvis hållbar men användandet är begränsat inte bara av ekonomiska skäl. Med denna metod hoppas man kunna belägga fyra mil av länets grusvägar per år. Vägmästarna gör nu en inventering över vilka vägar som kan vara möjliga att belägga utan att samtidigt behöva göra dyrbara grundförbättringsarbeten.
Grusvägen som svartnar finns som prov i Tutaryd. Vägbanan ser först ut som en vanlig grusväg, ytligt sett, men efter någon vecka med lite trafik svartnar den. Artiklar i Smålänningen den 31 aug. 1977.
133. Lågstadiebarn ej trafikmogna. Vi har så många trafikolyckor därför att trafiken inte tar någon hänsyn till människans olika åldrar. Alla oskyddade trafikanter oberoende av ålder och utveckling förväntas kunna trafikreglerna och tillämpa dem. Det skriver professor Stina Sandels i en trafikrapport som heter Oskyddade trafikanter i Dagens Nyheter den 19 nov. 1977.
134. Ge allmänheten fler alternativ till Norrleden. Ne, till Norrleden så som förslaget nu är utformat. Nej, också till den därmed sammanhängande lösningen av trafiklederna för morgondagens Ljungby. Ja, till en bred information till allmänheten om de alternativ som finns. Så kan man kort sammanfatta den diskussion/informationskväll som s-gruppen i Ljungby har haft. Inbjudna var stadsarkitekt John Wahlberg och planarkitekt Nadja Wiking.
135. Vad betyder vägarna för livet i glesbygden? Glesbygdsekonomi har i våra dagar blivit en hel vetenskap. Det gäller att ta reda på vad som händer när bygder avfolkas, alternativt vad som sker när man satsar stort för att öka sysselsättning och ekonomisk aktivitet i glesbygder. Vägar intar då en framskjuten plats. Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala pågår specialstudier av vägarnas betydelse för glesbygderna. För jord- och skogsbruket betyder goda småvägar mycket. Det vet man men det gäller att precisera, argumentera och systematisera fakta åt de politiska beslutsfattarna, Smålänningen den 3 jan. 1978.
136. Statens vägar och järnvägar. Den nya trafikpolitiken. Nej till ytterligare skattehöjningar på bilismen. Det säger trafikpolitiska utredningen i sitt slutbetänkande när de framlägger förslag till nya trafikpolitiska riktlinjer för regeringen. Bilismen betalar redan alla kostnader den orsakar samhället. Staten Järnvägar föreslås få 300 miljoner kronor i subventioner av staten för att finansiera tågrabatter när beläggningen är låg. Enligt 1963 års trafikpolitiska beslut skulle varje trafikgren svara för sina kostnader, Dagens Nyheter den 25 mars 1978.
137. Att Norrleden dröjer hindrar ej utbyggnad. Ljungby kommunstyrelses arbetsutskott har inget att invända mot de justeringar som vägverket ansett sig tvingad till i sin fördelningsplan för perioden 1979-1988. Revideringen omfattar bl. a. att Norrleden på sträckan E4:an – Axel Roothsgatan/Ågårdsvägen senarelagts till 1982 i stället för 1980-81. Man delar däremot inte länsstyrelsen bedömning att vägen Torpa – Boasjön skulle prioriteras framför vägen Skeen – Värset, Smålänningen den 6 sept. 1978.
138. Villaägare protesterar mot trafikled. Den planerade trafikleden skär av direktkontakten mellan villaområdet och fritidsområdet norr om villorna. En ökad trafik kan väntas genom ledens tillkomst och man kan vänta sig höga hastigheter pga. vägens karaktär. Därför anser fastighetsägarna att vägen ska dras på annat sätt. En grupp fastighetsägare i norra delen av Annelundsområdet i Ljungby protesterar mot den planerade dragningen av Annelundsleden, en väg som ska avlasta Ljungbys centrum. Visst blir det ökad trafik på leden. Den byggs för att avlasta andra vägar, påpekar stadsplanearkitekt Nadja Wiking, Smålänningen den 26 sept. 1978.
K. PARKERING:
Finns inget
L. HANDIKAPP PLANERING:
139. Utdrag ur sammanträdesprotokoll med KHR den 22 mars 1978 där Ljungby lokalförening av reumatikerförbundet har inkommit med en skrivelse gällande att kommunkansliets lokaler inte är handikapptillgängliga, att tidigare beslut att utreda offentliga lokalers handikapptillgänglighet bör aktualiseras . KHR beslutar att aktualisera tidigare beslut om inventering av offentliga lokaler och att då ta hänsyn till de synpunkter som framförts av reumatikerförbundet.
M. BYGGNADSLAGSTIFTNING:
140. Vibrationsprodukter AB lever vidare. En uppgörelse om fortsatt drift vid Vibrationsprodukter AB i Berghem är nu i princip klar sedan Kronobergs läns företagarförening liksom företagets tidigare bank ställt upp med lån.
Varför inte en egen liten täppa vid hyreshusen? Hyreshusägarna skulle kunna göra lägenhetsboendet betydligt mera attraktivt om det i alla hyresavtal funnits en paragraf i vilken det stod att hyresgästen äger rätt att odla si och så utanför huset. Artiklar i Smålänningen den 25 sept. 1978.
N. BYGGNADSINSTITUTIONER:
141. Prästeboda, foldern ett bra initiativ. För alla dem som besöker Prästeboda i Tutaryd för att uppleva den fina miljön på det 78 hektar stora naturreservatet finns nu en tryckt folder i vilken det kortfattat berättas om reservatet och om den anrika gårdens historia, Smålänningen den 25 maj 1978.
O. CENTRUM:
142. 5 000 träd för 15 miljoner ger stan grönare gator. En grupp kommunala experter på blommor, blad och grönt har gjort upp en trädplan för Stockholms innerstad. Om gruppens förslag går igenom planteras 5 000 nya träd längs gatorna. Trista innerstadsstråk ska grönska, stadens ansikte blir mjukare. 3 000 kr kostar det att gräva hål för ett träd vid en stadsgata. På stan, veckan 31 dec. 1976-7 jan. 1977.
143. Gamla lyktor ger Gamla stan nytt sken. Längs Österlånggatan från Järntorget bort mot slottet har de kalla blåstickiga kvicksilverlamporna som dinglat i sin tråd högt över ens huvud bytts ut mot rara lyktor med varmt glödljussken, På stan, veckan 31 dec. 1976-7 jan. 1977.
P. LJUNGBY ADMINISTRATION INFORMARTION:
144-145. De här sitter i de nya nämnderna. Valet av de nya styrelser och nämnder som ska bereda ärendena och verkställa beslut i Ljungby kommun från och med nyår börjar nu klarna även om nomineringen fortfarande är preliminär i en eller annan nämnd, Smålänningen den 19 nov. 1976.
Q. VATTEN OCH AVLOPP:
146. Så här känslig är vattenfrågan i Ljungby. E4 allvarligaste hotet. Vattenbrunnarna för Ljungby tätort är mycket illa utsatta. Situationen är allvarligare än i de flesta andra kommuner. Det säger ingenjör Folke Nilsson vid gatukontoret och brandchefen Gösta Holmström har samma åsikt. Det gäller vattenförsörjningen. På tre ställen i grusåsen mellan Ljungby och Lagan finns brunnar. Utmed åsen stryker E4:an, där det rullar täta transporter av oljor och ytterst giftiga kemikalier. Risken vid en olycka är överhängande. Vid Ljungsjöns sågverk står i dag ett kar med pentaklorfenol utan skydd. Om detta skulle springa läck är risken för förgiftning av vattnet i Djupadalsbrunnen, närmast Ljungby, överhängande. Om en tankbilsolycka på E4:an skulle ske kan detta innebära att någon av brunnarna blir förstörd praktiskt taget för all framtid.
I framtiden får ljungbyborna dricka Lagaåns vatten. Någon annan möjlighet att på sikt lösa vattenbehovet för Ljungby stad finns inte. Det är för dyrt att tappa Bolmen på vatten. Ljungbyborna behöver inte dricka av Lagans vatten förrän tidigast 1990 kanske räcker grundvattentillgångarna i åsen mellan Ljungby och Lagan ännu längre, säger ingenjör Folke Nilsson vid gatukontoret. Då vattentillgångarna inte längre räcker, räknar vi preliminärt med att kunna ta vatten från Lagan. Detta kommer i så fall att ledas till den grusås, mellan Ljungby och Lagan, där vi nu tar vårt vatten. Åvattnet kommer att renas i åsen. Man ökar grundvattenmängden på konstlad väg, gör grundvatten av Lagans vatten.
Faktaruta. Detta gäller för vattentäkter. Reportage i Smålänningen den 29 maj 1975.
147. Mullbänk är inte det gamla utedasset. Insändare av Evert Carlsson i Smålänningen den 30 mars 1977.
148. Självpumpen kan ge er vatten utan energi. På Bruzaholms bruk utanför Eksjö finns en pumpmaskin som drivs endast med det vatten den själv pumpar ut. Ingen annan energi behövs, naturlagarna fungerar. Holger Alm, direktör för Bruzaholms bruk, har byggt pumpen efter ritningar från 1800-talet. Pumpen har hittills använts för att förse ladugårdar och boningshus med vatten. Allt som behövs är ett vattenfall i närheten, Expressen den 9 maj 1977.
149. Rena cirkusen då Åse visade sitt reningsverk. Försök att få hit Paulsson i naturvårdsverket i stället. Han begriper kanske det här bättre än vi. Det rådet fick Åse Bergqvist i Össjö av kommunalrådet Nils Iwar Påhlsson och gatuchefen Sigvard Larsson då han försökte övertyga dem om hur hans avloppsrening är betydligt överlägsen den kommunen har, Smålänningen den 7 okt. 1977.
150. Åses ”dutt” på väg att bli erkänd? Ska Åse Bergqvists, uppfinnaren i Össjö utanför Ljungby, och hans avloppsreningsanordning, ”dutten”, äntligen få ett erkännande? Två civilingenjörer från Lunds tekniska högskola besökte Åses bostad för att se hans reningsanordning i funktion. De tyckte det fanns åtskilliga vettiga detaljer i hans lösning. Nu ska de diskutera möjligheter och svagheter. Systemet måste ju gå att använda praktiskt, Smålänningen den 18 jan. 1979.
R. ENERGI PLANERING:
151. Nu startar världens första solkraftverk. Någon dag i oktober eller början på november sätter världens första solkraftverk i gång att producera elektricitet. Det sker i den lilla bergsbyn Odeillo i franska Pyrenéerna, där det naturvetenskapliga forskningsrådet sedan 1970 driver en solugn. Det nya är ett litet kraftverk på en megawatt som helt gjorts i Odeillo. Det ska fungera som utvecklingsmodell för ett större solkraftverk där elektriciteten inte får kosta mer än i ett kärnkraftverk, Dagens Nyheter den 24 okt. 1977.
152. Naturgasnät byggs i Sydsverige? Planer finns på att bygga ett naturgasnät i södra Sverige för 600 miljoner kronor. Projektet kan ge 1 000 personer sysselsättning under fem år. Västtyskland har erbjudit Sverige anslutning till det omfattande naturgasnätet på kontinenten. Erbjudandet har lämnats till det halvstatliga Swedegas AB som bildats under 1976. Swedegas har funnit att mellan 200 och 250 privata industrier kan förbruka hälften av 1 miljard kbm naturgas per år som är den kvantitet Västtyskland erbjudit. Resten kan kommuner i Malmöområdet och Sydkraft genom distributionsföretaget Sydgas använda till uppvärmning och produktion av elektricitet. Den erbjudna gasmängden motsvarar 1 miljon ton olja per år. Oljan är billigare men gasen är betydligt miljövänligare, Smålänningen den 2 dec. 1976.
153. Första solvärmeverket startar snart i Växjö. Redan om två år beräknas landets, kanske världens, första solvärmeverk starta i Växjö. Det kommer att värma upp 50 småhus i Ingelstad. Det hoppas i alla fall initiativtagarna, två företagare i Växjö. De presenterade sina planer i Växjö igår. Hittills har man talat om solfångare på enstaka hus men här är det alltså frågan om ett försök i större skala. Landshövding Lars Eliasson tror mycket på projektet. Det nya här är att vi får ett fältmässigt försök med tillräckligt många hus, Smålänningen den 20 april 1977.
154. Första solvärmeverket startar i Växjö 1979. Världens (?) första solvärmeverk startar i Växjö 1979. Solvärme kommer att ge 50 småhus i Ingelstad all energi de behöver. Det hoppas och tror initiativtagarna Lennart Christoffersson och Jan Rejler, Smålänningen den 20 april 1977.
155. Kärnavfallet. Säkerheten går att klara. Det fastslår kraftindustrin när den lägger fram resultatet av sitt arbete i projekt kärnbränslesäkerhet. Efter ganska exakt 12 månaders arbete och till en kostnad av 45 miljoner kronor ställer sig nu en enig vetenskaplig expertis, 450 tekniker och vetenskapsmän, bakom kärnkraftindustrins utredning om hur en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet kan ske i Sverige. Samtidigt med att rapporten ”Kärnbränslecykelns slutsteg förglasat avfall från upparbetning” överlämnas till regeringen lämnar Vattenfall in sin ansökan för laddning av Ringhals 3. Därmed går kärnkraftsfrågan in i sitt avgörande skede, Kronobergaren dec. 1977.
S. SAMLINGSLOKALER, BUTIKER OCH SERVICE:
156. Jättekula i Sundsvall arkitektoniskt blickfång. Vad Eiffeltornet är för Paris kommer troligen ”Gyllene kulan” att bli för Sundsvall. Det är en arkitektonisk sensation i form av en jättekula på 50 meters diameter som bl. a. ska innehålla sessionssal för stadsfullmäktige, dansrotunda och buss- samt taxiterminal. Den sfäriska byggnadens ytterhölje består av guldeloxiderad aluminium. Planförslaget har utarbetats av en av landets främsta arkitekter, professor Petrus Celsing, Stockholm. Den inrymmer också förslag till förvaltningsbyggnad och Folkets Hus samt två parkeringshus, Svensk leveranstidning, 1970.
157. Larmrapport: Varenda småbutik borta 1985. Det svenska butiksnätet står inför en abrupt omvandling. Om tio år kommer så gott som varenda småbutik med en omsättning under 4 miljoner att vara försvunnen. Kvar blir bara 2 500 stormarknader utspridda över landet, Dagens Nyheter den 6 okt. 1976.
158. Trojas klubbstuga kostar 140 000. För sin nya klubbstuga har IF Troja haft utgifter på totalt 140 150 kr. Klubbens medlemmar har bidragit med ca 1 000 frivilliga arbetstimmar till klubbstugan. IF Troja söker kommunalt bidrag med 110 150 kr. Man har tidigare erhållit 30 000, Smålänningen 12 okt. 1978.
T. RITTEKNIK:
Finns inget
U. BYGGNADSTEKNIK:
Finns inget
V. BOSTADSNORMER OCH
X. HÄLSOVÅRD, YRKESSKYDD OCH BULLER:
159. Bullret i samhällslivet. Vi upplever alltmer bullret som ett otäckt inslag i vardagstillvaron. Bullret i det moderna samhället kan vi definiera som ett oordnat virrvarr av ljud som irriterar eller ger örat smärta. Högsta acceptabla bullernormer för buller inomhus i bostadsrum, arbetslokal, skolor, föreningslokaler och sjukhus. På lekplatser, trädgårdar, parksoffor och på skolgårdar blir högsta tillåtna bullernivå 55 decibel, Leveranstidningen Entreprenad, 1971.
160. Bilfritt city går med vinst. Västerås har tjänat 2,5–4,5 miljoner på bilfritt city. Den vinsten ligger enbart i minskat antal trafikolyckor. På vinstsidan har man då inte redovisat bättre miljö, främst buller och avgaser, och det som kommunen sparat i rivningar, gatubreddning där tomtmarken är som dyrast, Dagens Nyheter den 13 juni 1971.
161. En av dessa trista bostadsskandaler. Västervik har ett verkligt uselt kommunalt bostadsföretag att visa upp. Vägskatt på villovägar. Vägkostnadsutredningen har nu arbetat i åtta år. Den har fastnat i ett teoretiskt resonemang som knappast kan ge oss en bättre bilbeskattning. Urklipp från tidningen Sunt förnuft, sid 11-16 från 1973.
162. Dålig trafikmiljö gör att våra barn skadas. Varför skadas barn i trafiken? Denna fråga försöker Skandiarapport II ge svar på. Rapporten har gjorts av professor Stina Sandels och är en fortsättning och fördjupning av hennes tidigare arbete ”Barn i trafikmiljön”. Undersökningen behandlar trafikolyckor med barn i åldrarna ett till tio år under 1968 och 1969. Barnen har varit aktiva trafikanter och vistats ute i trafiken som fotgängare eller cyklister. Materialet har hämtats ur 182 polisrapporter från hela landet, Smålänningen den 25 feb. 1975.
163. Fastighetsägare protesterar mot nattlig trafik. Nu kommer det en ny protest gällande parkeringarna i samband med danskvällar i Silverdalen. Denna gång är det fastighetsägarna vid Björkgatan och Vintervägen som uppmärksammar kommunstyrelsen på den störande trafiken, Smålänningen den 28 juli 1975.
164. Protestera mot bullret. Det tjuter i huset. Vad ska vi göra? I ett brev till Vardag tar Vera Nordin upp problemet med fläktplågan, dånande eller tjutande fridstörare i både hem och offentliga lokaler. Protestera, skriver hon och får medhåll från miljö- och hälsovårdsförvaltningen i Stockholm. Hemma ska människor ha möjlighet att den ro de behöver.
Hälsovårdsförvaltningen: Ingen behöver finna sig i detta. Folk som utsätts frö fläktplågan ska protestera, säger Vera Nordin. Det är riktigt. Ingen behöver finna sig i detta, säger ingenjör Åke Wädding på miljö- och hälsovårdsförvaltningen i Stockholm. För att få rättelse ska man vända sig till hälsovårdsförvaltningen i den kommun där man bor, Dagens Nyheter den 29 juli 1975.
165. Vägtrafiken: Oljekrisen satte inga spår. Kvinnorna möttes med bilarna i trädgården . Vinden fara för husvagnar. Artiklar i Smålänningen den 17 juni 1976.
166. Ljungby satsar miljoner på trafiksäkerhet. Sammanlagt över sex miljoner kronor ska Ljungby lägga ner på trafiksäkerheten de närmaste åren. Nytänkande och trafiksäkerhet är lösenorden. För pengarna bygger man en nio meter bred väg mellan Vadgatan och Hångersvägen. Även en ny bro över Lagaån ingår i projektet. Den nya vägen får separata gång- och cykelbanor. De ska läggas i en tunnel under vägen. Bron blir hela 18 meter bred. I och med att den nya bron byggs för högsta axeltryck kommer elverksbron och centrum att avlastas, Smålänningen den 19 aug. 1976.
167. Ny väg i Ljungby för 6,4 miljoner kronor. – Vad sägs om bullerskyddet? – Hur sa? Nu satsar Ljungby kommun på nytänkande och trafiksäkerhet. Sammanlagt 6,4 miljoner kronor kostar det. För de pengarna får ljungbyborna en ny bro över Lagaån och en ny väg på 1 300 meter. Det är nybyggnaden av Vadgatan mellan Gängesvägen och Hångersvägen som nu håller på att färdigställas, Smålänningen den 19 aug. 1976.
168. Skall Ljungby bli landets mest trafiksäkra ort? Det finns de som tror det och undrar hur i all världen vi bär oss åt här. Anledningen till denna respekt för Ljungby är det ovanligt stora intresset för studiecirklar i trafik. En drive förra året resulterade i att 240 personer förnyade sina kunskaper i trafik. Driven förnyades i höstas och denna gång blev det 268 personer, Smålänningen den 13 okt. 1976.
169. Sennestadt i Västtyskland: Inga lapplisor eller rödljus. Sennestadt är planerat kring tre stora huvudbilgator som tillsammans bildar ungefärligen bokstaven Y. I mitten på Y ligger stadshus och centrum. Sennestadts trafikstruktur är uppbyggd så att från de stora huvudgatorna förgrenar sig små kvartersbilgator, som revben från en ryggrad, in mot bostadshusen. Kvartersgatorna har återvändstrafik och slutar i en vändslinga. Skilda från bilgatorna löper gågatorna. Innanför och bortom bilgatorna löper gågator genom gröna ska och stillhet. De kanaliserar gång- och cykeltrafik till eller från centrum. Parallellt med biltrafiken men avskilt från den och längs genare spår, Dagens Nyheter den 7 nov. 1976.
170. På Stan avslöjar hemliga trafikplanen. För några veckor sedan stoppade de tre borgarråden Ulf Adelsohn (m), Paul Grabö (c) och P-O Hanson (fp) trafikplan och cityplan 77. Trion beslöt att planer och kartor inte skulle tryckas upp. En utställning i Kulturhuset inställdes. Planerna som stoppats är resultatet av 6-8 års arbete. Striden om trafikplanen är egentligen en storm i ett vattenglas. Förslaget innebär mycket måttliga begränsningar för bilisten. Totalt beräknas antalet bilar minska med drygt 30 000 per dygn. Det är lika mycket som trafiken ökat på ett och ett halvt år. Trafikplan 77 täcker stora delar av Stockholm. Förslaget består av tre viktiga kartblad, innerstaden, Söderort samt Västerort. Planen gäller i femton år men är rullande och kan justeras vart tredje år, På Stan, vecka 19-25 feb. 1977.
171. Handskrivan anteckningar angående olika gator i Ljungby.
172. Vågar du cykla i stan? Vi frågade fem cyklister hur de tycker det är att cykla i trafiken. Många vill cykla men vågar inte. 22 personer av hundra törs inte cykla på grund av den kraftiga biltrafiken. Detta enligt en Sifo-undersökning från april 1976. Tre av fem cyklister i Ljungby som blev tillfrågade är rädda för att cykla inne i staden. Tänk på detta när du köper cykel. Reportage i Smålänningen den 12 maj 1977.
173. Riktlinjer för skottbuller. Ett förslag till riktlinjer för buller från skjutbanor är nu klart och har sänts på remiss till en rad organisationer och myndigheter. För nyanlagda banor föreslås att ljudnivån vid bostäder inte ska få överskrida 60 dBA. För befintliga banor sätts gränsen vid 60-70 dBA. 1978.
174. Uppsättande av akustikreglerande material i simhallen i Sunnerbohallen. Kommunstyrelsens arbetsutskott, 4 april 1978, Au § 273, Dnr. 261/78.
175. Hälsovårdsnämnden ger nya renhållningslagen en svidande kritik. En lag som nu remissbehandlas ute i kommunerna. Otillfredsställande ur sanitär synpunkt och ur miljövårdssynpunkt, framhåller hälsovårdsnämnden i sitt remissvar. Lagen innebär att strängt taget alla boende utanför byggnadsplanelagt område befrias från det kommunala sophämtningsmonopolet d v s de får i fortsättningen själva ta hand om sina sopor om lagen antas, Smålänningen den 22 juni 1978.
176. Nils Iwar Påhlsson om tandvårdskrisen: Kommunen har gjort allt för att hjälpa Hakestam. Kommunalrådet Nils Iwar Påhlsson har redogjort inför kommunstyrelsens arbetsutskott vad kommunen gjort för att häva tandläkarkrisen i Ljungby. Hakestam har blivit erbjuden att köpa en tomt, kommunen har sagt sig vara beredd att bygga tandläkarhuset och ta ut marknadsmässig hyra, kontaktat en privat byggfirma som erbjudit en femrumslägenhet till gällande hyra samt så har byggfirman erbjudit Hakestam att uppföra ett nytt tandläkarhus och därefter hyra ut det, Smålänningen den 3 jan. 1979.
177. Tomt för tandläkarhus men utan subventioner. Tandläkarfamiljen Hakestam har aldrig framfört några krav på kommunala subventioner för det tilltänkta s.k. tandläkarhuset i Ljungby. Det klarlagdes också vid ett samtal mellan tandläkare Costy Hakestam och kommunalrådet Nils Iwar Påhlsson, Smålänningen den 18 jan. 1979.
Y. INDUSTRI OMRÅDEN OCH
Z. SKOLOR OCH FÖRSKOLOR:
178. Vilket kaos. Alla 1 500 byter rum. Över 1 500 anställda vid Televerkets jättekomplex i Farsta i Stockholm håller på att byta rum med varandra. Flyttkarusellen, den största något svenskt företag genomfört, går på 21 miljoner. Av dessa tar den norske rationaliseringsexpert som verket anlitat 14 miljoner. Mitt i alltihop glömde man bort att informera verkets egen telefonväxel och som en sista utväg rekommenderar växeltelefonisterna irriterade kunder att skriva brev eller telex till anställda i Farsta. Televerket står inför en total nyorganisation. En kommitté har haft till uppgift att finna mer rationella och ekonomiska arbetsmetoder. Den har medfört nedskärningar och omflyttning av personal. 1 500 personer ska nu byta rum med varandra. Modul efter person. Lönekuvertet avgör. En modul är 5,4 kvm och ju högre befattning man har desto fler moduler har man. Därför kan man inte byta rum hur som helst, väggar måste rivas och nya väggar måste byggas, Dagens Nyheter den 16 april 1975.
179. 91 procent besvärade. Bullret problem i stålindustrin. 91 procent av arbetarna inom stålindustrin är besvärade av buller på arbetsplatsen. Två tredjedelar av dessa är störda i hög grad. Det visar utredningen ”Stålindustrins arbetsmiljö”, som presenterades vid den första av de två s.k. Bergsdagarna i Stockholm, Dagens Nyheter den 29 maj 1975.
180. En drömskola som alla elever måste älska, säger skolexperter och politiker. Ett fängelse, säger elever. Två åsikter om samma skola. En skola där det inte går att titta ut genom fönstren. De sitter nämligen högt uppe vid taket. En sådan gymnasieskola ska nu byggas i Åkersberga, strax norr om Stockholm, där makthavarna är överförtjusta. Skolan är fin som tusan och billig. Man får mycket för pengarna. I Falköping har man haft en likadan skola i ett par år. En undersökning visar att 87 procent av eleverna ogillar fönsterlösheten. Egendomligt att kommunerna ska börja bygga skolor med fönsterlösa väggar. Inom arbetslivet vill vi numera inte ha sådana arbetsmiljöer. De är skadliga, anser Erik Bolinder, LO-läkare och expert på arbetsmiljöer.
Fönsterlöst i Falköping. Eleverna missnöjda. Skolan ett fängelse. Bygg inte en skola med fönster i taket. Det är vårt råd till Åkersberg. Det säger Tomas Billengren, elevrådsordförande i gymnasieskolan i Falköping, en skola med fönstren i taket. Flertalet elever är negativa. Det är som ett fängelse man vet inte vad det är för väder.
Åkersberga bygger underbar skola. I Åkersberga är man övertygad om att skolan med fönsterlösa väggar är den bästa av skolor. Vi är en liten grupp på cirka 15 skolexperter och politiker som åkt runt och tittat på ett 20-tal olika skolor runt om i landet. Sedan tog vi ett principbeslut på just den här skolan. Sedan gjorde vi till och med en extravända ner till Falköping så att några elever och lärare skulle få se skolan också, säger Lars Bredberg, skoldirektör i Österåkers kommun där Åkersberga ligger.
LO-läkare: Fel bygga skola utan fönster. En arbetsplats utan fönster är inte bra. Det anser både Erik Bolinder, LO-läkare, och Sven Nilsson, yrkesinspektionen. De tar avstånd från en skola utan fönster.
Artiklar i Dagens Nyheter den 4 juni 1976.
181. Bra målarpennor. Konsumentverket har undersökt färgpennor med tanke på att barn använder dem, 16 nov. 1976.
182. Ett 1700-talshus med historia. Gamla hus klarar ej nutidens daghemsmått. Är prång, kakelugnar och opraktiska korridorer en bättre miljö för barn än måttberäknade lekytor? Snart ska Stockholms drätselnämnd ta ett nytt normalprogram för dag- och fritidshem. Programmet tar ingen hänsyn till de speciella miljövärden som finns i ombyggnadshus i innerstaden. Det måste bli mer flexibelt, säger Per Hällqvist, som projekterar daghem åt Familjebostäder.
Byggbibel för daghem. Varenda tvålkopp bestäms. Socialstyrelsen vill ha stora lekhallar mellan daghemsavdelningarna och avskilda vilorum. Stockholms socialförvaltning säger blankt nej till lekhallar och vill ha stora hemrum där barnen både ska äta och sova. Åsikterna om hur 80-talets daghemsbarn ska ha det går isär mellan myndigheterna. Stadens nya normalprogram styr daghemmens utformning in i minsta detalj. Varje tvålkopp, handdukshängare och anslagstavla är inprickad i förväg.
Bullret på daghem. Barnens stoj kan ej tystas. Visst buller på förskolorna är omöjligt att dämpa visar en undersökning som gjorts på Teniska högskolan i Stockholm. Det ljud som uppkommer när vi talar med varandra, det så kallade direktljudet går inte att dämpa med tekniska hjälpmedel. Artiklar i Dagens Nyheter den 11 maj 1977.
183. Måste verkstäderna se ut så här? ”Lägenheter” i framtiden. Rastrum, bastu och bibliotek. Man måste inte bo i öppna bostadshallar. Man måste inte heller arbeta i öppna arbetshallar. Det finns andra möjligheter. Det är lösryckta citat hämtade från en nyutkommen bok som heter Lägenheter på verkstadsgolvet. Underrubriken lyder: En idéhandbok i arbetsmiljöplanering. Boken är resultatet av et forskningsprojekt och har finansierats av Statens råd för byggnadsforskning, Smålänningen den 8 nov. 1977.
184. Upprörande hur låga barnomsorgstaxorna varit tidigare. Insändare av ”Tänk om föräldrar” i Smålänningen den 9 nov. 1977.
185. Trångbott i ljungbyskolor. Föräldrarna kritiska. Skolsköterska delar rum med skolpsykolog och invandrarundervisning. Vaktmästaren har sin expedition i pannrummet. Lågstadieeleverna får gå ungefär fem kilometer för att kunna ha gymnastik. Biblioteket finns i ett f d omklädningsrum. Det går inte at hålla lektion i rummet intill matsalen pga. oväsen och dålig väggisolering. Hem och Skolaföreningen i Ljungby riktar i en skrivelse till skolstyrelse och länsskolnämnd stark kritik mot förhållandena vid Hjortsberg- och Fogdeskolorna i Ljungby. Är en personalmatsal vid Kungshögsskolan viktigare än att åtgärda de här bristerna, undrar man, Smålänningen den 22 mars 1978.
186. Tio studieförbund får 300 000 kronor mindre. Målsättningen är verklig kostnadstäckning men så är det inte i verkligheten. Det tvingas tio studieförbund i Ljungby kommun att konstatera. Troligen kommer det att fattas 300 000 kronor efter nästa verksamhetsår. Kommer Ljungby kommun att ge förbunden vad de kräver, en full kostnadstäckning för studiekurserna? Smålänningen den 14 juni 1978.
Å. SJUKHUS OCH ÅLDERDOMSHEM:
Finns inget
Ä. SPORTANLÄGGNINGAR:
Finns inget
Ö. LEKPLATSER OCH PARKER:
187. Plocka inte fridlysta växter. Texter som beskriver blommorna på mittuppslaget som visar bilder på fridlysta blommor. Dags att se över fridlysningen. Föråldrade bestämmelser. Miljöaktuellt, naturvårdsverkets tidning nr 4, 1976.
188. Har ni gammalt virke hemma? Kör det till bygglekarna. Släng inte era brädor. Kör hit dem i stället. Den vädjan kommer från ett 30-tal ungdomar vid en av sommarlovets populäraste aktiviteter i Älmhult, bygglekplatsen. Det var i fjol som kommunen körde igång denna aktivitet som slog så väl ut att man beslöt komma igen i år. Fredrik Hesselman och hans byggmästare började i veckan men redan efter några dagar uppstod virkesbrist. Reportage i Smålänningen den 19 juni 1975.
189. Mikael, barn i storstad. Låt bli att riva våra kojor. Innan Hallonbergen bebyggdes med stora hyreshus var där en stor skog. Den skogen var full med kojor. När hyreshusen var färdiga och barnfamiljerna flyttade in började barnen bygga kojor utanför husen. Vuxna klagade och parkförvaltningen rev. Nu förklarar Mikael Åstrand, 12 år, kojkrig mot kommunen. Han har tröttnat på att få sina kojor rivna och har begärt tillstånd att bygga. Byggnadslov beviljades på ett ställe i Rissneskogen men nu planerar kommunen att ta bort den skogen också. Nu tänker vi demonstrera, säger Mikael.
Ingen plats för kojor. Parkförvaltningens chef, Bertil Nilsson, förklarar varför barnen inte får bygga sina kojor. Artiklar i Dagens Nyheter den 11 sept. 1976.
190. Kommunstyrelsens arbetsutskott får bakläxa: Kommunen skall visst anordna lekplats. Kommunen missade föreskrivna lekplats i kvarteret Näcken och anser sig nu vara utan skyldigheter. Barnen får leka på den hårt trafikerade Olofsgatan medan barnfamiljerna är besvikna såväl på husbyggaren Skånska Cement som på kommunstyrelsens nej. Det här är inte bra, inte alls tillfredsställande. Nu får kommunen gå in. Det är deras sak att lösa frågan. Det är klart att husägarna ska ha hjälp. Det avfärdande som kommunstyrelsens arbetsutskott gjort är inte ok. Nu får de besvikna husägarna i kvarteret Näcken i Ljungby hjälp från länsarkitekten Bo Kjellberg. Hela kvarteret med 26 grupphus har uppförts utan tanke på barnen. Inte en enda kvadratmeter mark som lekplats finns. Husägare har kollektivt begärt hjälp av kommunen som svarat att det inte är deras sak men det är det visst, menar länsarkitekten. Det är en miss av kommunen under planeringen att lekplats inte finns idag.
Mark finns men… för dyra pengar. Det finns mark för lekplats vid radhusen i kvarteret Näcken. Mark som blivit över när området ritades och planlades. I dess västra del finns en överbliven markremsa på 60 gånger 7 meter. Dessa 420 kvadratmeter obebyggbar mark vill inte Sulcus upplåta utan vidare. Trots att de skall stå för gemensamhetsanläggningarna vill de ha 20 000 kronor i betalning.
Reportage i Smålänningen den 17 feb. 1978.
191. Gör något parkgubbar. Insändare av ”Livrädd förälder” i Smålänningen den 5 juni 1978.
|