Anmärkning
1. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 4 jan. 1877. Obduktionen på Salomon Karlsson från Berghem utfördes i Berghem av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kronolänsman M. Karlstedt som intygade kroppens identitet och målaren A. Ekblad. Avlidne Salomon Karlsssons svåger anmälde att Salomon avlidit den 23 dec. 1877 till följd av att han misshandlat honom kvällen innan. I polisundersökningen framkom att Salomon Karlsson den 22 dec. befann sig i f.d. korpral Ekströms hem tillsammans med torparen Gustaf Svensson. Salomon och Gustaf började gräla om något förnärmande yttrande som Salomons hustru skulle ha fällt till Gustaf men de hade blivit vänner när de lämnade Ekströms för att gå hem. Båda var kraftigt berusade. Efter några minuter kom Gustaf tillbaka och på frågan vart Salomon tagit vägen svarade han undvikande. Ekströms hustru gick genast ut och fann Salomon liggande livlös utanför stugdörren. Gustaf Svensson sa att han slagit honom med en krake. Salomon kom aldrig till medvetande före sin död. Vid kroppens besiktning kunde inget som uppkommit vid våld upptäckas. Vid obduktionen fanns att Salomon Karlsson från Berghem före sin död erhållit ett svårt slag i huvudet sannolikt med någon stång eller s.k. krake och till följd av detta avlidit.
2. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 4 jan. 1877. Obduktionen på Salomon Karlsson från Berghem utfördes i Berghem av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kronolänsman M. Karlstedt som intygade kroppens identitet och målaren A. Ekblad. Avlidne Salomon Karlsssons svåger anmälde att Salomon avlidit den 23 dec. 1877 till följd av att han misshandlat honom kvällen innan. I polisundersökningen framkom att Salomon Karlsson den 22 dec. befann sig i f.d. korpral Ekströms hem tillsammans med torparen Gustaf Svensson. Salomon och Gustaf började gräla om något förnärmande yttrande som Salomons hustru skulle ha fällt till Gustaf men de hade blivit vänner när de lämnade Ekströms för att gå hem. Båda var kraftigt berusade. Efter några minuter kom Gustaf tillbaka och på frågan vart Salomon tagit vägen svarade han undvikande. Ekströms hustru gick genast ut och fann Salomon liggande livlös utanför stugdörren. Gustaf Svensson sa att han slagit honom med en krake. Salomon kom aldrig till medvetande före sin död. Vid kroppens besiktning kunde inget som uppkommit vid våld upptäckas. Vid obduktionen fanns att Salomon Karlsson från Berghem före sin död erhållit ett svårt slag i huvudet sannolikt med någon stång eller s.k. krake och till följd av detta avlidit.
3. En berättelse om enhetsgöromålen m.m. inom Ljungby provinsialläkares distrikt under år 1878. Antalet kyrkoskrivna vid redovisningsårets början, antal födda, döda samt antal barn som dött före ett års ålder. Allmänna förekomna sjukdomar. Allmänna åtgärder vidtagna vid den allmänna sjukvården. Allmänna hälsotillstånd under året och till dess befordrande vidtagna åtgärder avseende gott vatten till dryck och matlagning, förekommande av orena källor och brunnar, avlägsnandet av orenlighet ute eller i närheten av boningar, olägenheter av fabrik eller annan näring på arbetares eller närboendes hälsa, luftväxling i rum där vanligtvis stora antal människor samlas, andra omständigheter som kan ha skadlig inverkan på hälsotillståndet, särskild för kommun eller visstställe därom anslagen och fastställd hälsovårdsordning samt viten förelagda enligt § 30 hälsovårdslagen. Den 30 april har kommunalnämnden fattat beslut för Sven Jönsson i Örsnäs om 15 kronor i vite för en gammal förruttnad stuga och 15 kronor i vite för att han inte sökt läkare för sin dotter Christina. Vitena är förfallna genom att han fullgjort vad som beordrades av honom. Förhållande i allmänhet med sundhetspolis, kommunalnämndens verksamhet för allmän hälso- och sjukvård m.m., vaccination och revaccination, apoteksväsendet och barnmorskeväsendet. Ämbetsförrättningar på grund av behörigt förordnande på hälso- och sjukvård.
Ämbetsresor under 1878.
Obduktioner under 1878:
15 januari, obduktion på Andreas Arvidsson från Göteryd. Död till följd av drunkning.
12 juni, obduktion på Christina Eliasdotter från Traryd. Ihjälskjuten.
8 oktober, obduktion på barnet Anders Johan från Gronalid, Ryssby. Kvävning.
Bosatt personal inom distriktet är provinsialläkare L. N. Hjelmqvist, lasarettsläkare G. Knös. Veterinär, tandläkare, medhjälpare och lärlingar inga. Fältskärer och lärlingar inga. Apoteksföreståndare, provisorer och elever, apotekare A. Lundgren, A. Schröder, pharmacie studiosus Hellberg. Barnmorskor, namn, lön samt uppgift på om de är berättigad till instrumentalt bruk är Helena Åkermark, Vilhelmina Edström, Sofia Helena Buhre, Johanna Maria Petersson, Petronella Lundström, Carolina Hellqvist, Bengta Hansson, J. Svenzén, Charlotta Ljung, Emina Lundgren, Johanna Mathilda Petersson, Kerstin Palm.
Vaccinatörer, deras namn och avlöning, C.G. Lagerstedt i Agunnaryd, J. G. Hjelmqvist i Dörarp, C. Ljungdahl i Hallaryd, S. Palmgren i Vrå, S. Hallstein i Göteryd, J. Jonsson i Ryssby, F. O. Forsberg i Traryd, N. G. Ahlandsberg i Markaryd, J. Lönquist i Hinneryd, P. O. Sjöström i Annerstad, J. Nylander i Nöttja, J. Nylén i Hamneda, J. Davidsson i Torpa, J. E. Rydstedt i Vittaryd, J. G. Bergenholtz i Berga, P. Nilsson i Lidhult, J. M. Andersson i Angelstad, S. Theorin i Ljunga, O. Blomgren i Pjätteryd, Edvin Bergenholtz i Ljungby, S. M. Bergstedt i Odensjö, V. Jonsson i Kånna och S. A. Hörberg i Tutaryd. Kvacksalvare, Lars Peter i Tuna är den enda som finns. Vetenskapliga iakttagelser, märkliga sjukdomsfall, kirurgiska och obstetriska operationer av intresse, inget dylikt har inträffat.
4. En berättelse om enhetsgöromålen m.m. inom Ljungby provinsialläkares distrikt under år 1876. Antalet kyrkoskrivna vid redovisningsårets början, antal födda, döda samt antal barn som dött före ett års ålder. Allmänna förekomna sjukdomar. Allmänna åtgärder vidtagna vid den allmänna sjukvården. Allmänna hälsotillstånd under året och till dess befordrande vidtagna åtgärder avseende gott vatten till dryck och matlagning, förekommande av orena källor och brunnar, avlägsnandet av orenlighet ute eller i närheten av boningar, olägenheter av fabrik eller annan näring på arbetares eller närboendes hälsa, för hälsan vådliga boningslägenheter (i Agunnaryd var ett skolhus inte sunt så ett rymligare och sundare skaffades), luftväxling i rum där vanligtvis stora antal människor samlas, andra omständigheter som kan ha skadlig inverkan på hälsotillståndet, särskild för kommun eller visstställe därom anslagen och fastställd hälsovårdsordning samt viten förelagda enligt § 30 hälsovårdslagen. I Dörarp utdöms ett vite på 10 kronor för den som inte följer de föreskrivna skyldigheterna avseende hälsovården. Förhållande i allmänhet med sundhetspolis, kommunalnämndens verksamhet för allmän hälso- och sjukvård m.m., vaccination och revaccination, apoteksväsendet och barnmorskeväsendet. Ämbetsförrättningar på grund av behörigt förordnande på hälso- och sjukvård. Ämbetsresor under 1876.
Obduktioner under 1875:
3 juni, obduktion på okänd mansperson. Självdränkning.
3 september, obduktion på Johannes Jonasson. Självhängning.
Obduktioner under 1876:
31 maj, obduktion på Granat. Självmord.
7 september, obduktion på Anders Nilsson. Ihjälskjuten.
24 oktober, obduktion på Gustaf. Ihjälsupen.
Bosatt personal inom distriktet är provinsialläkare L. N. Hjelmqvist, lasarettsläkare G. Knös. Veterinär, tandläkare, medhjälpare och lärlingar inga. Fältskärer och lärlingar inga. Apoteksföreståndare, provisorer och elever, apotekare A. Lundgren, pharmacie studiosus Sandstedt och eleven Hellberg.
Barnmorskor, namn, lön samt uppgift på om de är berättigad till instrumentalt bruk är Helena Åkermark i Ljungby, Johanna Svensdotter i Markaryd, Johanna Andersson i Agunnaryd, Vilhelmina Edström i Pjätteryd, Maria Liljeqvist i Annerstad, Petronella Nilsson i Torpa, Gustafva Ljung i Traryd och Elna Andersson i Hallaryd.
5. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 23 september 1864. Obduktionen på drängen Johan Svensson från Förarp utfördes av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var medicin kandidat V. Billengren, löjtnant A. Stenfelt och komminister Vigstrand som förde protokoll. Kroppens identitet intygades av fjärdingsman Sven August Carlsson. Polisprotokollet upplyser att Johan Svensson varit i tjänst hos kapten Virgin i Förarp. Den 4 september begärde han tillstånd att få gå till en soldat i Bräkentorp för att söka vård för sin halssjuka som han varit plågad av i en vecka. Därefter har han inte varit synlig. Den 5 september observerade Anderberg från Förarp att båten inte låg på sitt vanliga ställe utan flyt omkring lös på sjön. Johan ska ha haft ett ombytligt humör. Den 4 september ska han ha låtit Johansson på Svenstorp göra åderöppning på honom på arm, hals och hand. Han klagade över plåga i halsen och flera gånger yttrade han att han dör antingen av blodförlust eller av vatten. Johan Svenssons döda kropp hittades i Förarps sjö den 18 september liggande framstupa i sjön med händerna under magen. Vid obduktionen upptäcktes ett hål stort som en ärta vid tungans rot där det vällde fram var. Detta hål ledde till en valnötsstor oläsligt under tungan som var fylld med var. Detta har förorsakat den plåga i halsen som Johan lidit av. Johan dog av drunkning.
6. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 27 februari 1865. Obduktionen på Carl Adolph Fredricksson från Oshult i Pjätteryds socken utfördes av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var fanjunkare Henning Bursie som förde protokoll samt fjärdingsmannen Johannes Magnus Jonasson som intygade kroppens identitet. Av polisundersökningen framkommer att Carl Adolph Fredricksson som var född den 3 april 1841 begav sig till en auktion i Lönshult den 8 februari. På morgonen dagen efter påträffades han liggandes på marken vid en allmän väg av Johannes Magnusson från Lönshult som lyfte upp honom varefter han med stapplande gång följde med Johannes hem där han stannar i 2-3 timmar och under tiden förtärde ¼ sup men sedan gick han därifrån utan att nämna vart. Anders Svensson som också hade sett Carl Adolph på morgen den 9 februari tyckte att han verkade berusad. Även Nils Berg i Svensberga såg Carl samma morgon först gående västerut och strax efter i motsatt riktning med raglande gång. Den 14 februari påträffades Carl Fredrickssons kropp liggande framstupa i mycket snö och på flera ställen syntes spår efter en omkullfallen person. Johan Magnusson och Salomon Magnusson från Svenshult som upptäckte kroppen kunde inte se några tecken till yttre våld. Obduktionen visar att Carl Adolph Fredricksson som under en längre tid inte förtärt någon mat utan endast brännvin dukat under på sin väg hem från auktion för den starka köld som rådde vid den tiden.
7. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 12 juni 1878. Obduktionen på tjänstepigan Christina Eliasdotter från Dotebygd i Traryds socken utfördes av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kronolänsman Claes Theorin som intygade kroppens identitet och medicine- och filosofie kandidaten Georg Theorin som förde protokoll. Enligt de upplysningar som framkommer av polisprotokollet ska pigan Christina Eliasdotter varit i tjänst hos undantagsman Peter Pärsson i Dotebygd. Den 30 maj var Christina ensam hemma med sin husbondes två söner Carl, 16 år gammal, och Edvard, 13 år gammal. Efter att pigan utfodrat kreaturen på kvällen begav hon sig in i köket och för att skrämma den 13-årige Edvard sa hon på skämt att det kommer tjuvar. Edvard springer då genast in i stugan, fattar en bössa, spänner hanen och riktar mynningen mot köksdörren. Skottet brinner av i samma ögonblick som Christina öppnar dörren från köket. Skottet träffar henne i halsen och hon faller framstupa ner död utan att ha gett ett ljud ifrån sig. Obduktionen visar att skottet tog i struphuvudet och tredje halskotan ända ned till första bröstkotan var sönderkrossade. Följde man tomrummet med fingret påträffades en mängd stora kantiga hagel som satt i köttet ungefär vid höjden av skulderbladets inre övre vinkel.
8. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 12 oktober 1864. Obduktionen på drängen Andreas Ekelund från Göransboda utfördes av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var medicine- och filosofie kandidat Vilhelm Billengren och kommissarie Carl Vilhelm Pontén som förde protokoll samt intygade kroppens identitet. Polisprotokollet upplyser om att Andreas Ekelund kort före sin död erkänt, för sin mor änkan Johanna Ekelund på Göransbo och för ägaren av Göransbo Carl Johan Petersson m.fl. personer, att han intagit gift på inrådan av en onämnd person för att bota sig från en sjukdom som han i september månad innevarande år fått från en ”oren kvinna”. I mitten av maj detta år hade hon varit smittad och då blivit ordinerad att inta cubeber och laxermedel av en läkare i Halmstad. På kvällen den 1 oktober tog Andreas så kallad mercurium (arsenik) i storlek som två böner. Därefter har han druckit massor med mjölk under tiden som han haft täta uppkastningar ända till eftermiddagen den 2 oktober då han under svåra plågor avled. På höger underarm var ”A Ekelund 1842” inbränt. Obduktionen visar att Andreas lidit av gonorré eller s.k. dröppel och vid besiktningen påträffades kalkconcrementer i vänstra lungan som visar att Andreas tidigare lidit av någon sjukdomsprocess i lungan som sedan har läkt. Blodsamling i hjärnan och lungor m.m. förekommer som en följd av intag av arsenik vilket påträffades i form av arseniksyrlighet vid den kemiska undersökningen av magens innehåll.
9. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 28 augusti 1865. Obduktionen på gossebarnet Johan August Magnusson från torpet Nybygget under Vedåsa västergård utfördes vid Agunnaryds kyrka av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var medicine kandidat G. Sellberg som förde protokoll samt komministern i Agunnaryd H. S. Östberg. Kroppens identitet intygades av närvarande kronofjärdingsman nämndeman Jöns Jönsson från Lövingstorp. Av protokollet som förts vid polisförhör den 19 augusti framkommer att gossens moder hade tillagat en blandning av vatten, socker och fosfor avskrapad från tändstickor och satt denna blandning i ett fönster i avsikt att hålla flugor borta. Denna blandning hade stått i fönstret i nästan 8 dagar och vätskan hade blivit sirapstjock då gossen Johan August den 14 augusti smakade på den. Modern som varit ute märke detta först vid sin hemkomst då hon upptäckte att barnet fått kräkningar och att fosforblandningen visade märken som om någon slickat på den. Modern misstänkte genast förgiftning och hade gossen till att dricka mycket mjölk. Därefter blev pojken bättre från kl. 12 till kl. 1 på natten till den 15 augusti och han fortsatte att bli bättre fram till klockan 18 då plågorna åter tilltog fast utan kräkningar och på morgonen den 16 augusti somnade pojken in 2 ½ år gammal. Han hade under livstiden lidit av rakitis. Obduktionen bekräftar att Johan August Magnussons död varit förgiftning sannolikt med fosfor.
10. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 6 april 1869. Obduktionen på Carl Svenssons, från Kopparebyggd, döda barn utfördes av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kyrkoherde P. Ryberg och kronolänsman Måns Böös som förde protokoll samt pastorsadjunkten i Göteryd L. J. Lange som tillsammans med dödgrävaren Göthelin intygade kroppens identitet. Enligt polisundersökningen födde Carl Svenssons hustru omkring den 6 februari 1869 ett dödfött gossebarn som begravdes några dagar senare. Carl Svenssons syster biträdde hustrun vid förlossningen och hon har berättat att hon inte ingrepp i förlossningen på annat sätt än att hon klippte av navelsträngen när barnet var fött. Hon påstod att barnet inte visade några livstecken så hon försökte väcka det till liv genom att blåsa in luft genom munnen på honom men försöket misslyckades. Obduktionen visar att Carl Svenssons barn inte anses ha andats och antagligen inte heller framfötts vid liv. Se även F1:2:11.
11. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 6 april 1869. Obduktionen på Carl Svenssons, från Kopparebyggd, döda barn utfördes av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kyrkoherde P. Ryberg och kronolänsman Måns Böös som förde protokoll samt pastorsadjunkten i Göteryd L. J. Lange som tillsammans med dödgrävaren Göthelin intygade kroppens identitet. Enligt polisundersökningen födde Carl Svenssons hustru omkring den 6 februari 1869 ett dödfött gossebarn som begravdes några dagar senare. Carl Svenssons syster biträdde hustrun vid förlossningen och hon har berättat att hon inte ingrepp i förlossningen på annat sätt än att hon klippte av navelsträngen när barnet var fött. Hon påstod att barnet inte visade några livstecken så hon försökte väcka det till liv genom att blåsa in luft genom munnen på honom men försöket misslyckades. Obduktionen visar att Carl Svenssons barn inte anses ha andats och antagligen inte heller levt vid födseln. Se även F1:2:10.
12. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 30 januari 1873. Obduktionen på soldat Sjöblom utfördes i Göteryds sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist i närvaro av kyrkoherde Carl G. Hjelmerus och kronolänsman M. Böös som intygade kroppens identitet. Soldat Sjöblom hade länge legat sjuk förmodligen av lungsot. Den 9 december 1872 kom 2 berusade personer hem till Sjöblom. De började gräla och sedan slåss. Den ene knuffade till den andre så att denne sedan stötte sin armbåge mot Sjöbloms bröst. Sjöblom uppgav då ett jämmerrop och påstod att ett revben bröts. 10 dagar efter detta, den 19 december, avled Sjöblom. Obduktionen visar att revbenen var oskadade men Sjöblom var synnerligen avmagrad. Båda lungsäcksbladen var sammanvuxna och lungorna kunde inte avlägsnas utan att slitas sönder. Lungvävnaderna var svårt förtjockade och besådda med tuberkler. Se även F1:2:13.
13. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 30 januari 1873. Obduktionen på soldat Sjöblom utfördes i Göteryds sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist i närvaro av kyrkoherde Carl G. Hjelmerus och kronolänsman M. Böös som intygade kroppens identitet. Soldat Sjöblom hade länge legat sjuk förmodligen av lungsot. Den 9 december 1872 kom 2 berusade personer hem till Sjöblom. De började gräla och sedan slåss. Den ene knuffade till den andre så att denne sedan stötte sin armbåge mot Sjöbloms bröst. Sjöblom uppgav då ett jämmerrop och påstod att ett revben bröts. 10 dagar efter detta, den 19 december, avled Sjöblom. Obduktionen visar att revbenen var oskadade men Sjöblom var synnerligen avmagrad. Båda lungsäcksbladen var sammanvuxna och lungorna kunde inte avlägsnas utan att slitas sönder. Lungvävnaderna var svårt förtjockade och besådda med tuberkler. Se även F1:2:12.
14. Utlåtande efter Christer Israelssons, från Brokhult, bortgång 1869 efter analys av magdelar och genomgång av de olika medikamenter som en kvacksalvare ordinerade. Vid den kemiska undersökningen av magens innehåll har inga metallgifter förekommit. De medikament som kvacksalvaren skrev ut ska vara av oskadlig natur. De olika medikamenten beskrivs till färg, utseende, innehåll och föreskrifter. Sannolikt har Christer Israelsson avlidit till följd av sjukdom. Se även F1:1:30 och F1:2:15.
15. Den 12 maj 1869 utfördes en kemisk undersökning på apoteket i Ljungby på magdelar tillvaratagna vid obduktionen på avlidne Christer Israelsson från Brokhult. Tillvägagångssättet beskrivs noggrant. Medikamenten som fanns hos den avlidne är uppräknade samt den ordinerade dosen och medlen är beskrivna till färg, utseende och innehåll. Se även F1:1:30 och F1:2:14.
16. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 8 oktober 1872. Obduktionen på pigan Ingrid Petersdotter från Balkarp utfördes i Nöttja sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist i närvaro av kronolänsman C. W. Pontén, som intygade kroppens identitet, och kantor Nylander. Pigan Ingrid Petersdotter som en längre tid varit något ”sinnesrubbad” blev lämnad ensam hemma av sina föräldrar den 28 september 1872. Enligt polisprotokollet begav sig fadern ut till en närbelägen åker och modern till grannhemmäget i Staverhult och lämnade därmed sin 30-åriga dotter ensam inne i stugan. När fadern efter en halv timme återkom till stugan fann han sin dotter död, hängande i en bjälke i taket med en snara om halsen. Ingrid ska ha försökt att avsluta sitt liv tidigare då hon våren 1872 försökt både att dränka sig och att skära halsen av sig. Obduktionen bekräftar att Ingrid dött av kvävning. Sannolikt är döden självförvållad genom hängning.
17. Av polisprotokollet framkommer att Andreas Arvidsson bjudit in tre personer till sitt hem på mat och brännvin kvällen den 26 december 1877. De drack mycket brännvin och konjak. När bjudningen var slut gick en i sällskapet ut för att bege sig hem. Några ögonblick efter honom gick även Andreas ut utan någon huvudbonad efter det att han först gått omkring några steg på golvet i stugan. När Andreas fortfarande efter ett dygn inte hörts av skickade hans hustru deras dotter för att söka efter honom hos en av grannarna men inga upplysningar kunde erhållas. De började nu söka efter honom i hemmet, först i ladugården och sedan i brunnen. Där hittade de slutligen hans kropp stående på huvudet. Brunnen var belägen 30 fot (ca 10 meter) från boningshuset och försedd med ett 1¼ aln (ca 75 cm) högt brunnskar och hade omkring 2 fots (ca 60 cm) vattendjup. Några fotspår syntes inte i snön med undantag av ett enda utmed karet på den uppskottade vägen som ledde såväl till brunnen som till ladugården. Någon osämja inom familjen lär inte funnits med undantag av att hustrun ofta utan skäl ”gnatade” på mannen. I rummet där kroppen förvarades kändes stark brännvinslukt. Det finns ingen misstanke att någon annan vållat Andreas Arvidssons död.
18. Rekommendationsbrev till barnmorskan i Annerstad socken i Ljungby provinsialläkaretjänst Carolina Samuelsson som under 8 år tjänstgjort under provinsialläkare L. N. Hjelmqvist, 14 november 1885.
19. Intyg att häradshövding Fredrik Maijer behöver vara tjänstledig i två och en halv månad p.g.a. sjukdom utfärdat av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist, Ljungby den 19 maj 1883.
20. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från komministern i Berga församling rörande utbrott av scharlakansfeber i Ekornarp södergård reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 14 juli 1884 dit. I Hagabacken under Ekornarp södergård fann Hjelmqvist 5 barn angripna av scharlakansfeber.
21. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från pastorn i Göteryds socken rörande nervfeber reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 4 september 1884 till Johannes Göransson, Judhult storegård som led av nervfeber och Johannes Fredriksson i Käskhult som led av magsår.
22. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från pastorn i Göteryds socken rörande ytterligare fall av nervfeber inom hemmet hos Johannes Göransson, Judhult storegård reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 1november 1884 dit. Johannes Göransson var konvalescent efter genomgången nervfeber och två barn låg ännu sjuka och ett tredje barn hade nyligen avlidit av samma sjuka. Han besökte även ett torp där en yngling led av nervfeber, modern av hysterisk slaga och fadern av kronisk pneumoni.
23. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Berga kommunalnämnd rörande scharlakansfeber som brutit ut hos hemmansägare Carl Peter Gustafsson i Hörda Storegård reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 23 oktober 1884 till Hörda. Han fann där en flicka på 1 ½ år med scharlakansfeber och nepkritis.
24. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Traryds sockens kommunalnämnd rörande scharlakansfeber som brutit ut i Bökhult, Traryd reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 28 juli 1884 till Traryd. Hos änkan Anna Charina Johansdotter i Bökhult hade tre pojkar i åldern 8-12 år insjuknat i scharlakansfeber. Av dessa var en döende, en behäftad med albuminuri och en var konvalescent. I Beterås hade två små barn samma sjuka. I Kärringelida hade två flickor på 14 och 17 år nervfeber.
25. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från pastorn i Göteryds församling med underrättelse om sjukdomar som brutit ut på åtskilliga ställen reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 8 juni 1884 till Göteryd. Hos Hjörklund i Näs hade tre barn insjuknat i scharlakansfeber varav ett var nära döden. Sköldsbygd och Ramnäs fick också besök av Hjelmqvist men inga namn nämns bara sjukdomarna.
26. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Torpa sockens kommunalnämnd rörande utbrott av nervfeber i Sunnertorpa och Stackarp reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 5 oktober 1883 till Torpa. I Stackarp hade en 17-årig flicka insjuknat av nervfeber och i Källshult en man. I Sunnertorpa var en man angripen av en febersjukdom. Inga namn nämns.
27. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Nöttja sockens kommunalnämnd rörande en elakartad och smittsam sjukdom som utbrutit hos hemmansägare Peter Johannesson i Västerhult i Nöttja socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 1 juni 1884 dit. Där fanns två barn insjuknade i scharlakansfeber, det ena lindrigt och det andra mycket svårt.
28. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Traryds sockens kommunalnämnd rörande nervfebersjukdom som utbrutit i Ingershult i Traryd socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 7 september 1884 dit. Hos korpral Holmgren i Ingershult låg fyra personer sjuka. Hans hustru och 6-åriga pojke av fläckfeber, en äldre flicka av liggsår efter att ha legat sjuk i 6 veckor av thyphoidfeber och en 3-årig pojke av feberprodromer. Två flickor var tillfrisknade efter genomgången nervfeber. Korpral Holmgren och hans gamla moder var de enda av familjen som ännu inte angripits av sjukdomen.
29. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Hallaryds sockens kommunalnämnd rörande smittsam sjukdom som utbrutit på några ställen reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 29 februari 1884 till Hallaryd. Hos maskinisten Nils Nilsson i Kruseböke var en pojke sjuk i feberprodromen och ett litet barn hade nyligen avlidit till följd av scharlakansfeber . Hos skomakaren Peter Petersson i Kalvshult hade ett barn avlidit till följd av scharlakansfeber och ett barn led av halsabscesser (varbölder) efter genomgången scharlakansfeber och två barn var konvalescenta. Brännhult var en hustru sjuk. Inget namn nämns.
30. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Angelstads sockens kommunalstämma rörande smittsam sjukdom som utbrutit hos f.d. soldaten Rydberg i Kärringe reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 19 januari 1884 till förutnämnt ställe. Hans hustru och dotter var så svårt angripna av nervfeber att de var döende. Rydbergs son hade varit angripen av samma sjukdom men var nu konvalescent. Rydbergs son hade varit på arbete i Skåne där det enligt hans uppgift utbrutit hjärnfeber men förmodligen var det nervfeber.
31. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Torpa sockens kommunalnämnd rörande barn som blivit sjuka i scharlakansfeber hos torparen Johan Peter Andersson i Torpa reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 4 juni 1884 till förutnämnt ställe. Hos Johan Peter hade ett barn nyligen avlidit av scharlakansfeber och två barn var lindrigt sjuka. På torpet Sjöbo under hemmanet Högagård hade ett barn haft scharlakansfeber för 3 veckor sedan och låg nu sjuk i pleurit med exsudativ.
32. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Torpa sockens kommunalnämnd rörande fyra barn som blivit sjuka i scharlakansfeber hos hemmansägare Johan Jonasson i Rosenberg i Torpa socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 13 februari 1884 till förutnämnt ställe. Hjelmqvist besökte även två närliggande hemman. På det ena stället var tre barn sjuka och på det andra två.
33. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Nöttja sockens kommunalnämnd rörande en elakartad sjukdom som brutit ut inom hemmanet Malmaryd i Nöttja socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 1 februari 1884 till Nöttja. Hos Johan Andersson i Malmaryd låg en flicka sjuk i scharlakansfeber, en flicka var konvalescent och en flicka hade avlidit av samma sjukdom. I granngården låg en 17-årig flicka och en 20-årig pojke angripna av samma sjukdom. I Staverhult hade sex barn haft scharlakansfeber varav fyra var konvalescenta och en hade halsabscesser (varbölder).
34. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Traryds sockens kommunalnämnd rörande utbrott av scharlakansfeber hos hemmansägare Carl Andersson i Rishult i Traryds socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 7 oktober 1883 till Traryd och Rishult. Hos Carl Andersson låg tre barn sjuka i scharlakansfeber, två pojkar på 6 och 12 år samt en 9-årig flicka. Två barn på 2 och 5 år hade nyligen avlidit i symtom som antydde på scharlakansfeber med mycket svår angina.
35. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Ryssby sockens kommunalnämnd rörande scharlakansfeber som troligen utbrutit i kommunen då det på flera ställen inträffat sjukdomsfall och dödsfall reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 15 februari 1885 till Staffansboda och Mårarp. Hos hemmansägare Carl Svensson i Staffansboda var en 5-årig flicka sjuk i någon lungsjukdom och något spår av scharlakansfeber fanns inte. Hos hemmansägare Salomon Jonasson i Mårarp hade en 8-årig pojke lunginflammation. I hemmanet Tesås hade små barn nyligen avlidit efter bara 2 dagars sjukdom. Hjelmqvist kunde med hjälp av sjukdomssymtomen ta reda på att det inte fanns något som tydde på scharlakansfeber eller difteri utan ansåg sjukdomen vara kapillärbronik efter som barnet länge lidit av hosta.
36. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Nöttja sockens kommunalnämnd med begäran om att genast besöka hemmanen Balkarp och Staverhult då flera personer där insjuknat i scharlakansfeber reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 5 mars 1884 till förutnämnda ställen. Hos hemmansägare Johan Nilsson i Balkarp hade 6 barn varit sjuka i scharlakansfeber och av dessa var 4 konvalescenta, en nyligen insjuknad samt en fortfarande mycket sjuk. Hos hemmansägare Carlsson i Staverhult hade två barn haft scharlakansfeber varav det ena led av nepkrit och var konvalescent och det andra led av akut nepkrit. Övriga familjemedlemmar hade mindre besvär av svullnad och ömhet i hals och svalg.
37. Ämbetsrapport. Efter det att ordföranden i Markaryds sockens kommunalnämnd genom en skrivelse begärt läkarbesök då scharlakansfebern inom socknen är svårare än någonsin förut och skördat många liv reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 8 mars 1884 till Markaryd. I hemmanet Köphult låg en hustru sjuk av svår angina, två barn var i avfjällningsstadiet av scharlakansfeber, tre barn var konvalescenta och ett barn hade avlidit efter samma feber. I hemmanet Brånhult var ett barn konvalescent efter genomgången scharlakansfeber. I hemmanet Ulfvaryd hade en 19-årig flicka avlidit efter endast 5 dagars sjukdom. Hennes symtom tydde inte på scharlakansfeber utan av beskrivningen snarare på lunginflammation. En syster till den avlidna led av feberprodromer. Hos smeden Jon Sunesson i Vekaboda var ett barn angripet av scharlakansfeber med svår halssjuka och stark näsflytning. Barnet hade haft scharlakansutslag men ännu inte någon avfjällning. Smedens 20-årige son hade också haft scharlakansfeber men var nu återställd. Hos handlare Carlsson i Vekaboda hade ett barn fått mässlingen. I hemmanet Ryd var två barn konvalescenta efter scharlakansfeber. I närgränsande hemman Böshult låg en 15-årig flicka sjuk i avfjällningsstadiet av scharlakansfeber. Avfjällningen var ofantligt ymnig och flickan var mycket medtagen av sjukdomen. Det berättades att 4 barn nyligen avlidit till följd av scharlakansfeber i Böshult. Eftersom folksamling vid begravning helt säkert utgör den främsta orsaken till sjukdomens spridning uppmanades ordföranden i kommunalnämnden att i så stor utsträckning som möjligt försöka hindra de så kallade begravningskalasen. Hjelmqvist påträffade ett sådant kalas i Köphult där barnet blivit begravt på lördagen och dagen efter hade föräldrarna gravkalas. Hemmet där gästerna satt samlade var odrägligt hett och hade kvävande luft. Någon ventilation kunde inte åstadkommas utom genom att öppna dörren. Här liksom nästan överallt i Markaryds socken saknades god tillgång på ved. Ordföranden uppmanades även att stänga folkskolan och småbarnsskolan för en tid.
38. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Lidhult församlings kommunalnämnd sedan flera barn insjuknat i scharlakansfeber hos hemmansägare Gudmund Andersson i Bökö och kyrkovaktare Lund på fromskolan under Bafraböke reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 24 februari 1884 till förutnämnda ställen. Hos Gudmund Andersson i Bökö var tre barn angripna av scharlakansfeber. En flicka hade legat sjuk i 9 dygn och haft rikligt med scharlakansutslag och svår halssjuka med diphteritiska beläggningar på tonsillerna. Hon var nu i fjällningsstadiet men de diphteritiska såren i halsen kvarstod. De andra två flickorna hade nyligen insjuknat. Hos kyrkovaktaren Lund hade tre mindre barn haft scharlakansfeber varav två led av scharlakansvattensot och en led av svår bronkit.
39. Ämbetsrapport. Med anledning av skrivelser från både ordföranden i Torpa som i Vrå sockens kommunalnämnd rörande scharlakansfeber som brutit ut i Råaköp i Torpa socken och i Abbeshult i Vrå socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 20 mars 1884 till Torpa. I Mjäla var 3 personer konvalescenta efter scharlakansfeber. I Ränte låg 3 barn angripna av scharlakansfeber och av dessa barn hade redan ett avlidit. I Råaköp var 2 barn angripna av samma feber. Från Torpa avreste Hjelmqvist den 21 mars till Abbeshult i Vrå socken. I Abbeshult var en äldre flicka angripen av utbredd scharlakansfeber och en annan flicka av halssjuka. Ordföranden skulle försöka förhindra folksamlingar i samband med begravningar för att minska smittspridningen. Folkskolan och småbarnsskolan fick upphöra för en tid i Torpa socken.
40. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Traryds sockens kommunalnämnd rörande nervfeber som utbrutit i Ingershult i Traryds socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 7 september 1884 till Traryd och Ingershult. Hos korpral Holmgren i Ingershult var fyra personer sjuka. Hans hustru och 6-åriga pojke av petechialfeber (fläckfeber), en äldre flicka av liggsår efter att ha legat sjuk i 6 veckor av thyphoidfeber och en 3-årig pojke av feberprodromer. Två flickor var tillfrisknade efter genomgången nervfeber. Korpral Holmgren och hans gamla moder var de enda av familjen som ännu inte angripits av sjukdomen.
41. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordföranden i Hallaryds kommunalnämnd och pastorn i Göteryd rörande smittsamma sjukdomar som utbrutit i förutnämnda socknar reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 4september 1883 först till Hallaryd. I hemmanet Grysshult låg en pojke lindrigt sjuk. Det berättades att i granngårdarna i Kringelholma i Hallaböke hade 14 barn i åldern 3-8 år nyligen varit sjuka i scharlakansfeber och av dessa barn hade 5 avlidit och de övriga 9 hade tillfrisknat. I hemmanet Holmseryd i Göteryd hade sju barn varit sjuka av scharlakansfeber och av dessa hade ett barn avlidit, fem tillfrisknat och ett angripits av scharlakansvattensot. En vuxen man, Bengt, låg sjuk i nervfeber. I hemmanet Sköldsbygd låg ett 5-årigt barn sjukt, i Kölaboda östregård en 20-årig flicka, en 14-årig pojke och ett spädbarn alla sjuka i scharlakansfeber. I Brokhult hade tre barn varit sjuka i samma feber och av dessa hade två avlidit, 4 och 5 år gamla, och en 2-årig pojke angripits av scharlakansvattensot. I Ramnäs låg en 17-årig pojke sjuk i nervfeber. I Sjuhult var en flicka konvalescent efter nervfeber och fyra barn hade mässlingen. I Ljunggårdsköp hade ett barn scharlakansfeber och ett barn hade avlidit av samma feber.
42. Ämbetsrapport. Med anledning av en skrivelse från ordförandena i Hamneda och Traryds sockens kommunalnämnd rörande smittosam sjukdom som utbrutit i Sunnerborg och Hällorna i Hamneda socken och Bråna i Traryds socken reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 12 augusti 1883 först till Sunnerborgs torp där torpare Pålsson hade ett barn på tre år som låg sjuk i scharlakansfeber och ett barn som avlidit av samma feber. I hemmanet Hällorna hade hemmansägare Johannes Persson en 14-årig son som var sjuk i scharlakansfeber. I Bråna i Traryds socken var en hustru och en pojke angripna av nervfeber och en man samt en 9-årig flicka av feberprodromer. Smittspårning. Förutnämnda hustru hade ofta besökt en släkting i hemmanet Snörsjö som var sjuk i nervfeber och därigenom fört smittan vidare.
43. Ämbetsrapport. Med anledning av skrivelser från kommunalnämndsordförandena i Torpa och Markaryd rörande nervfeber som utbrutit i förutnämnda socknar reste provinsialläkare L. N. Hjelmqvist den 3 november 1883 till Källshult i Torpa socken. Pastorn i Markaryds socken hade också hört av sig angående utbrott av scharlakansfeber på åtskilliga ställen. I Källshult besökte Hjelmqvist först hemmansägare Peter Persson som fortfarande var sjuk i nervfeber men det fanns hopp om bättring därefter var han hos drängen August Svensson som var angripen av samma feber. Den 4 november reste Hjelmqvist till Markaryd. Där besökte han först skomakare Bondesson i Markaryds by som hade en 3-årig flicka som angripits av scharlakansfeber och hos skräddare Thelander var två pojkar angripna av samma feber. I torpet Sjöäng under Timsfors låg en 20-årig flicka sjuk av angina tonsillaris (halsfluss) och på samma ställe hade 2 mindre barn avlidit, det ena efter tre dagars sjukdom och det andra efter 4 dagar med symtom som antydde scharlakansfeber. I Torpet Stretelid och i Timsfors var två respektive ett barn angripna av samma feber. Förutom hos skräddaren Thelander där den ena pojken var svårt angripen av scharlakansfebern verkade sjukdomen i allmänhet lindrig på de övriga ställena.
44. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 24 oktober 1876. Obduktionen på hemmansägare Johannes Gustaf Danielsson från Östraby Jeppagård i Ryssby socken utfördes i hemmanet Östraby Jeppagård av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var majoren och riddaren C. N. Ramberg i Ljungby och kronolänsman C. W. Sandström i Ryssby som intygade kroppens identitet. Enligt polisprotokollet ska Johannes Gustaf Danielsson på kvällen den 18 oktober 1876 varit hos några grannar. Han hade tagit med sig en kagge brännvin som han både drack ur själv och även bjöd andra att dricka ur. Klockan 9 på kvällen begav han sig hemåt men då han verkade något berusad, dock inte värre än att han fullkomligt kunde reda sig, fick han uppmaningen att inte gå genvägen över ån utan följa stora vägen till sitt hem. Klockan 8 följande morgon påträffades han i ett dike utmed häradsvägen liggande död vid en videbuske där flera grenar var avbrutna. Det märktes att han tidigare hade varit nere i ån då halva kroppen var genomvåt. Brännvinskaggen som han haft med sig låg ett långt stycke ifrån honom utan kork och tom. Något yttre våld kunde inte upptäckas vid polisundersökningen. Obduktionen finner skäll för antagandet att Johannes Gustaf Danielsson dött till följd av omåttligt bruk av spritdryck men med avseende på den skadliga inverkan som nattkölden kan ha på en svag person torde den omständigheten att Johannes Gustaf iklädd våta kläder varit utsatt för en kall höstnatt i viss mån ha om icke medverkat dock påskyndat dödens hastighet.
45. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 11 november 1874. Obduktionen på Ola Pehrsson från Skälsnäs utfördes i Ljunga sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var prosten J. Strandmark samt kyrkovaktare f.d. korporalen C. G. von Scheele som intygade kroppens identitet. Polisprotokollet upplyser om att Ola Pehrsson från Skälsnäs i sällskap med en annan person begivit sig till Osnaköps kvarn med mäld på lördagskvällen den 24 oktober 1874. Klockan 1 hade Ola Pehrsson hjälpt till med släckning av eld som uppkommit i kvarnen. Dammluckan som stängts för eldsläckningens skull blev strax därefter uppdragen utan mjölnardrängens vetskap. Kvarnen som gick fortare än vanligt började plötsligt sakta ner. Ola Pehrsson syntes nu inte till någonstans i kvarnhuset. Se även F1:2:46.
46. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 11 november 1874. Obduktionen på Ola Pehrsson från Skälsnäs utfördes i Ljunga sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var prosten J. Strandmark samt kyrkovaktare f.d. korporalen C. G. von Scheele som intygade kroppens identitet. Enligt polisprotokollet ska den avlidne Ola Pehrsson från Skälsnäs begivit sig till Osnaköps kvarn med mäld på lördagskvällen den 24 oktober 1874. På natten ska han ha kommit i kvarnrännan under vattenhjulet där han påträffades död. Ola Pehrsson ska inte ha varit berusad men tagit sig 3-4 supar på kvällen. Vid den yttre besiktningen syntes en handstor oval intryckning på högra bröstkorgen strax under revbenen. Se även F1:2:45.
47. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 17 januari 1881. Obduktionen på Johannes Alfred Nilsson utfördes i den avlidnes bostad i Hänjarp Norregård 6 av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist i närvaro av fjärdingsman Carl Isak Jonasson, Horn som intygade kroppens identitet samt vicekorporalen I. P. Wiberg. Enligt polisprotokollet ska den avlidne Johannes Alfred Nilsson från Hänjarp Norregård 6 avlägsnat sig från sitt hem den 4 januari 1881 för att uträtta ett ärende och sedan inte hörts av. Spaningar efter honom gjordes men de var resultatlösa. Den 11 januari påträffades han av en händelse av en förbigående person som fann honom liggandes död på en gångstig i närheten av hemmanet Bokhult. Efter märken som syntes i den mjuka snön förmodades att bemälde Johannes Alfred fallit omkull och sedan stigit upp och gått några steg för att därefter ramla omkull igen och rasat nedåt en sluttande plan samt arbetat med händerna i snön. En kvarting med brännvin utan kork låg jämte den döde men innehållet i kvartingen syntes orört. Den avlidna ska enligt släktingars uppgifter ofta fått epileptiska anfall. Obduktionen visar att Johannes Alfred Nilsson inte dött till följd av något tillfogat yttre våld utan sannolikt avlidit till följd av ett epileptiskt anfall.
48. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 28 oktober 1872. Obduktionen på torpare Carl Anderssons från Sälleberg och hans hustru Maja Stina Petersdotters döda foster utfördes i Ryssby sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kronolänsman C. W. Sandström, som förde protokoll och intygade kroppens identitet, samt löjtnanten A. Lemchen från Strättö. Enligt polisprotokollet ska Maja Stina Petersdotter den 8 oktober 1872 gått bort till en närbelägen granngård för att skäkta lin. Efter en timme upptäckte hon att hon fått blödningar. Hon skyndade sig hemåt så fort hon kunde åtföljd av en piga som skulle hjälpa henne. Nära hemmet möttes hon av sin man som förde in henne i stugan. Där födde hon genast ett barn på golvet. Mannen hjälpte hustrun i säng och svepte in barnet med förklaringen att det var dött. Såväl mannen som hustrun observerade att barnets huvud var mjukt och utskjutande som en blåsa. Vid födelsen hade navelsträngen brustit och skiljts från barnet. Strax efter förlossningen efterskickades två grannkvinnor vilka tog hand om barnet och tvättade detsamma. Vid tvättningen lossnade skinnet eller överhuden på barnet. En av kvinnorna uttalade öppet sin förmodan om att våld ägt rum på barnet. Barnets moder hade några dagar före förlossningen sagt till sin man att hon inte känt några fosterrörelser på länge. Utlåtande efter obduktionen. Om ett dött foster ligger kvar en längre tid i livmodern händer det att huvudskallbenen lossnar från benhinnan och blir åtskilda. Det händer även att överhuden antingen redan är avskalad eller att den lossnar vid minsta beröring på åtskilliga ställen. I betraktande av detta och med särskild hänsyn till lungornas beskaffenhet på fostret som tydligt visar att de inte har andats finns det inga skäl att tvivla på föräldrarnas uppgift om att barnet var dödfött.
49. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 28 oktober 1884. Obduktionen på Johan Alfred Petersson från Hänjarp Södergård utfördes i Hamneda sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kantor J. Nylén, som intygade kroppens identitet och skollärare M. Landegren. Polisprotokollet upplyser om att Alfred Petersson från Hänjarp Södergård på natten mellan den 11 och 12 oktober 1884 begett sig från Älmhult till sitt hem tillsammans med Johan Andreasson i berusat tillstånd. Johan erkänner att han också varit berusad och inte kan minnas när och hur han skiljdes från Alfred endast att han inte hade Alfred med sig när han med svårighet gick över Bergagårdens åbro. När Alfred inte kom hem började hans släktingar att leta efter honom och slutligen hittades han död i ån vid Bergagårdens åbro den 15 oktober. Vid polisens besiktning av kroppen upptäcktes ett mindre skrubbsår vid högra ögat och ett ännu mindre på näsan mellan ögonen. I övrigt ingen yttre skada. Utlåtande efter obduktionen. Något yttre våld som kunnat orsaka Alfreds död kunde inte hittas. Det verkar som att med hänsyn till såväl uppgifter från polisprotokollet som i synnerhet till de i obduktionsprotokollet nämnda tecknen på kvävningsdöd att det är högst sannolikt att Alfred ramlat i ån och där drunknat.
50. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 12 februari 1884. På begäran av kyrkoherde Bergström i Ryssby utfördes obduktion på hans avlidne broder vice häradshövding och hovrättsfiskal August Bergström av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var Herman Johansson och Johan Gustaf Åberg. Framlidne vice häradshövding August Bergström var vid sin död något över 70 år och hade lidit av ”sinnessjukdom” under många år. Han sysselsatte sig dagligen med oupphörligt stampande och marscher samt nickningar på huvudet. Hans kroppsliga hälsa var trots allt i allmänhet någorlunda bra ända till något över en månad innan han avled då han började klaga över svår värk i korsryggen samt i vänstra sidan och höften. Den svåra värken tilltog allt mer och gjorde honom till slut oförmögen att röra sig. Under de sista 14 dagarna måste han bäras och lyftas ur sängen och varje gång det skedde klagade han över svåra plågor. Han avtynade dag från dag fast han åt sina vanliga mål, vänstra benet svullnade och svårighet att kasta vatten inträffade de sista dagarna. I övrigt klagade han inte över någonting bara han fick vara i stillhet. Han avled den 9 februari 1884 lugnt och stilla. Vänster njure var i hög grad atrofierad (förtvinad). Njursubstansen nästan försvunnen och njurbäckenet uppsvällt till en blåsa som vid beröring gick sönder och uttömde ett klart och tunt serum. Se även F1:2:51.
51. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 12 februari 1884. På begäran av kyrkoherde Bergström i Ryssby utfördes obduktion på hans avlidne broder vice häradshövding och hovrättsfiskal August Bergström av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var Herman Johansson och Johan Gustaf Åberg. Framlidne vice häradshövding August Bergström var vid sin död något över 70 år och hade lidit av ”sinnessjukdom” under många år. Han sysselsatte sig dagligen med oupphörligt stampande och marscher samt nickningar på huvudet. Hans kroppsliga hälsa var trots allt i allmänhet någorlunda bra ända till något över en månad innan han avled då han började klaga över svår värk i korsryggen samt i vänstra sidan och höften. Den svåra värken tilltog allt mer och gjorde honom till slut oförmögen att röra sig. Under de sista 14 dagarna måste han bäras och lyftas ur sängen och varje gång det skedde klagade han över svåra plågor. Han avtynade dag från dag fast han åt sina vanliga mål, vänstra benet svullnade och svårighet att kasta vatten inträffade de sista dagarna. I övrigt klagade han inte över någonting bara han fick vara i stillhet. Han avled den 9 februari 1884 lugnt och stilla. Vänster njure var i hög grad atrofierad (förtvinad). Njursubstansen nästan försvunnen och njurbäckenet uppsvällt till en blåsa som vid beröring gick sönder och uttömde ett klart och tunt serum. Högra njuren, som var ungefär dubbelt så stor som den vänstra, var mycket blodfull, kapseln avlossades lätt. Se även F1:2:50.
52. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 27 november 1877. Obduktionen på hustrun Maja Lena Åkerlund från Ljungby köping skedde av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist i närvaro av lasarettsläkare G. B. Vinös, som förde protokoll, samt av t.f. kronolänsman S. M. Karlstedt som intygade kroppens identitet. Av polisprotokollet framkommer att Maja Lena Åkerlund avled den 22 november 1877, att ingen varit närvarande vid hennes död mer än hennes man, tunnbindare Åkerlund, att hustrun Åkerlund strax före döden uppgivit höga jämmerljud, att mannen Åkerlund hotat och svurit och till slut yttrat ”Dog du din djävul, så åt helvete med dig. Jag går och lägger mig.”, att Åkerlund fem till sex minuter därefter tillkallat läkare samt andra personer under yttrande ”Jag tror att min hustru dör.”, att vid den döda kroppens besiktning fanns det blod omkring näsan och munnen, en lindrig blånad vid vänstra tinningen samt ett skrubbsår och stark blånad vid vänstra armbågen. Utlåtande efter obduktionen. Av obduktionsprotokollet framgår att Maja Lena Åkerlund före sin död varit utsatt för yttre våld, att hennes död förorsakats av kvävning samt att ingen sjuklig företeelse som möjligen kunnat framkalla denna kvävning förekommit.
53. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 4 augusti 1874. Obduktionen på gossen Sven Gustaf Johannisson från Hyalt utfördes på Ryssby kyrkogård av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var med.fil. kandidaten Gustaf Romberg som förde protokoll och kronolänsman C. V. Sandström som intygade kroppens identitet. Enligt polisprotokollet ska avlidne Sven Gustaf Johannisson tillsammans med sin yngre bror varit på arbete hos hemmansägare Anders Månsson i Hyalt. Vid ett tillfälle då Anders Månsson och hans folk var borta gick Sven Gustaf in i Anders hus och ur en olåst låda tog han i 10-riksdalers sedel. Anders som samma dag fick reda på tillgreppet hotade pojken med att han skulle få slita ris men vid pojkens förtvivlan tröstade han honom med att han kunde få förlåtelse. Pojken var emellertid förtvivlad och följande dag, den 25 juli, klagade han på sitt arbete över hunger och sveda i magen. Efter att ha ätit middag fick han kraftiga kräkningar som oupphörligt fortsatte till följande dag då han avled den 26 juli 1874. Sven Gustaf erkände under sina sista stunder att han ätit gift och brodern berättade att de erhållit giftet från en kista som tillhörde deras föräldrar. Pojken var vid sin död 14 år gammal. Vid obduktionen upptäcktes att ventrikeln var betydligt utvidgad underbands vid pylorus och en mycket inicierad slemhinna samt ett gråaktigt, brunt flytande ämne med en mängd koagulerad mjölk. Innehållet reagerade starkt surt. Ett par vita hårda korn påträffades och tillvaratogs samt lades i ett papperskonvolut som förseglades. Även magsäcken med dess innehåll jämte en del av tolvfingertarmen uttogs liksom en bit av levern och ena njuren. Alltsammans lades i kruka som överbands och förseglades.
54. På apoteket i Ljungby utfördes den 6 augusti 1874 undersökning på ämnen som tillvaratagits vid obduktionen på avlidne Sven Gustaf Johannisson från Hyalt, Ryssby. Till undersökningen hade det inkommit en kruka innehållande magens kontenta och ett papperskonvolut med korn funna i magsäcken. Krukans innehåll bestod av magsäcken med dess innehåll, några bitar av levern, ena njuren samt ett stycke av tolvfingertarmen. I magsäcken hittades en mängd större och mindre korn av hård beskaffenhet. Alla undersökningar beskrivs. Kornen i magsäcken och de två mindre vitaktiga kornen från papperskonvolutet vägde tillsammans 58 centigram. På några av de mest klara kornen gjordes provtagningar. Provsvaren visade på arseniksyrlighet, metallisk arsenik och fällningar av arseniksyrlighet, sulfidoxid och arseniksvavlighet.
55. Skolläraren P. Vilander i Bolmarö lider av ett högersidigt ljumskbråck som visserligen kan hållas på plats med bråckband men aldrig läkas och som alltid förorsakar honom smärta.
56. Uppgifter på sinnessjuka i Ryssby församling i Kronobergs län den 31 december 1884. Maria Emilia Bergström född 1851, ogift, Lunds hospital. Elin Nilsdotter född 1822, änka, Ljungby lasarett. Daterat den 23 mars 1885 av pastor Bergström.
57. Besiktnings- och obduktionsprotokoll från den 17 mars 1869. Obduktionen på pigan Ingrid Maria Petersdotters döda foster utfördes i Tutaryds sockenstuga av provinsialläkare L. N. Hjelmqvist. Närvarande vittnen var kapten och riddare C. N. Ramberg som förde protokoll och Gustaf Carlsson som intygade kroppens identitet. Enligt uppgifter från polisprotokollet ska pigan Ingrid Maria Petersdotter erkänt att hon kort före juli månad 1868 känt sig havande. Hon försökte hela tiden dölja graviditeten. Redan från första stund hade hon övervägt med sig själv om att förgöra fostret. Söndagen den 7 mars uppgav hon sig ha insjuknat med förevändningen att ha huvudvärk. Den 8 mars gav hon sig ut och framfödde ett barn strax intill stugan, utan att närmare betrakta barnet kastade hon det över en närbelägen stenmur och efter 10 minuters frånvaro gick hon in och lade sig i stugan. När barnet upptäcktes av andra personer efter ungefär 2 timmar erkände Ingrid Maria genast att hon var barnets moder och att hon kastat det över muren direkt efter förlossningen. Vidare erkände hon att barnet varit vid liv då det rörde något på sig men det gav aldrig något ljud ifrån sig. Vid besiktningen av barnet upptäcktes ingen annan skada än ett hål bak i huvudet som de närvarande vittnena kunde intyga hur det uppkommit. Vid obduktionen framkommer att fostret haft liv och andats om än något ofullständigt, att det varit så utvecklat att det hade kunnat leva om det vårdats väl, att ingen yttre skada som kunnat förorsaka barnets död hittats. Pigan Ingrid Maria Petersdotters foster har antagligen dött till följd av den missvård som det enligt moderns egen bekännelse varit utsatt för.
|